rubrik, rubrik

jamen igår kändes väl som en rätt så bra dag. jag fick ett nytt projekt att jobba med, rätt så roligt. jag behövde inte vänta på däckgubbarna utan allt var klart när jag kom. på kvällen var det hundkurs, och det gick bra och var roligt.

och sen ringde L när jag var på väg hem från brukshundklubben. och för första gången sedan hela den här ocd-cirkusen drog igång i höstas, så blev jag så vansinnigt irriterad. eller fel, jag har väl varit vansinnigt irriterad hundratals gånger men hittills alltid lyckats behärska mig när vi har pratat, hur dumt och ologiskt han än agerat och hur många nya problem detta dumma och ologiska agerande än har genererat (exempel på dumt och ologiskt beteende: slänga sin mobiltelefon i duschen, för den kan vara "smittad", kasta bort saker man behöver för att de eventuellt kan vara "orena"). jag har alltid kunnat hålla ihop, men inte igår. igår snäste jag att han måste väl för fan BÖRJA TÄNKA SIG FÖR och inte bara handla i panik hela jävla tiden. som om det vore så lätt att bara tänka sig för, jag vet. L var redan ledsen och orolig och nu blev han förstås ännu mer ledsen och bad desperat om ursäkt för att han gjort mig arg. och så fick jag bita ihop och ta fram min lugnaste röst och be om ursäkt och förklara förklara förklara.

fy fan vad jag är trött på detta. dessa jävla telefonsamtal som alltid verkar dyka upp exakt när man skulle råka ha en stund av tillfällig sinnesfrid eller känna sig på bra humör. som fullkomligt dränerar mig på energi, får mig att känna mig otillräcklig och nu dessutom kryddade med en rejäl dos dåligt samvete för att jag inte kan behärska mig.

saker att vara glad åt idag: en kollega har bytt däck på min bil OCH tvättat den. en annan kollega ska byta den trasiga lampan. problem som jag slipper lösa, ja tack.