förra veckan så berättade assistenten för mig att hon hade gjort fel med en grej. hon förklarade länge och väl vad som hade blivit fel och avslutade med "men nu är det rätt" och jag tolkade det som att felet var åtgärdat och brydde mig aldrig om att kolla.
men så idag, när jag ska arkivera saker i kronologisk ordning och hela kronologin har blivit helt uppfuckad på grund av det här felet som jag trodde att hon hade rättat till men som hon uppenbarligen bara låtit vara fel och sen fortsatt med det rätta, så att i en lång räcka med värden så fanns det en serie som var helt fel, vilket gjorde att resten av serien istället var n+1,2,3 blev n+1+fel, n+2+fel, n+3+fel, ungefär. JAMEN SÅ KAN MAN VÄL FÖR FAN INTE GÖRA. och det svintråkiga med den här assistenten är, att så fort man bara ställer en fråga om hur något är gjort eller var någonting finns på ett sätt som, om man är paranoid och tror att världen är en konspiration riktad mot en, går att tolka som att man inte är helt nöjd så går hon in i någon slags extrem försvarsposition så att jag nästan är tvungen att stå och ursäkta mig för att jag måste ställa en fråga. nu står jag inte precis och ursäktar mig, men känslan finns där och den gör mig så irriterad redan innan jag har sagt någonting. men nu har jag faktiskt suttit större delen av förmiddagen för att rätta till det här, för det här felet har ju spridit sig i alla möjliga dimensioner, och, tja...jag är rätt sur.
plus att hon beter sig som att hon är nån jävla morsa. hon är kanske...10 år äldre än jag och har i sitt tidigare jobb varit den som varit äldst i gården och som kan allt och vet hur allt ska vara, och sen har hon på fritiden varit verksam i någon förening i ytterligare tusen år och är också en sån som kan allt och vet hur allt ska vara. och det är väl okej, men när hon börjar gå till att oombedd hålla redan på ens tandläkartider och komma med synpunkter om att man har för lite kläder på sig för att vara ute en hel dag, då bistrar jag faktiskt till en smula. jag har redan en kvarnsten runt halsen i form av min mamma och behöver VERKLIGEN inte en till.
och som grädde på moset sms:ade mr S och undrade om inte jag kunde slinka inom trädgårdsmaskinbutiken och köpa en ny kedja till motorsågen på hemvägen och javisst, inte ska han behöva åka till stan bara för den saken när jag ändå har vägarna förbi men jag HATAR trädgårdsmaskinbutiken, jag tycker dom är så jävla dryga att det inte finns ord. och jag HATAR att köpa saker åt andra som jag inte själv har en susning om vad det är, för det blir alltid fel på något sätt. antingen finns just den modellen inte hemma, vilket då genererar ytterligare minst ett besök, eller så har jag inte fått all information som krävs och tvingas därför chansa på att någonting är rätt, vilket det förstås aldrig är. och i trädgårdsmaskinbutiken är de så SJUKT OHJÄLPSAMMA att de inte borde få ha några kunder alls.
nä, men jag var bara tvungen att pysa ut lite irritation någonstans. tur att det snart är lunch åtminstone. pulled beef, puré på jordärtskocka och sötpotatis, ugnsrostade rotsaker och brysselkål. blir jag inte på bättre humör då så jävlar.