Kalas kalas.

Så Grodan blev 5 år i måndags.
Släkten på kalas.

Jag hade verkligen sänkt ribban. Hade bestämt mig för att inte stressa ihjäl mig. Inte göra en massa måsten. Hålla det enkelt och för mig kravlöst.

Gick från jobbet i tid.
Mamma och pappa fick hämta barnen
Sambon fick fixa middagen.
Allt var inköpt och färdigbakat.
Tårtan stod klar i kylen och skulle bara toppas med grädde.
Enkelt.

Och ändå. Jag misslyckas totalt. När det är dags för oss att äta sitter jag i tvättstugan med en fullskalig ångestattack som bara väller över mig.
Själva kalaset gick bra. Jag höll ganska låg profil och fick plats i mitt favorithörn i uterummet. Det var ju på kvällen så hela uterummet var mörkt och endast upplyst med stearinljus. Jag och Sambons ena moster satt där och pratade. Lungt och stilla.

Dagen efter ringde mamma och var superorolig. Höll jag på att bli sämre? Både hon och pappa hade ju SETT att jag inte mådde bra. Det här var VERKLIGEN allvarligt.
Min mamma är verkligen världens bästa. Men ibland blir jag lite trött. Jag förstår hennes oro. Men vad tror hon att jag har pysslat med sen november? Hur tror hon mina dåliga dagar ser ut? Bara för att hon inte har sett dem betyder ju inte att de finns där. Hon vet ju att de finns där. Annars skulle jag väl inte ha varit sjukskriven i 3 månader och bara jobba 50% nu. Ändå är hon så i chock när hon bevittnar en dålig dag för mig.

Fast jag förstår. Sjukdomar som inte syns är omöjliga för omgivningen att förstå.

Men episoden i måndags har i alla fall haft efterdyningar hela veckan. Och nu är det kalas på lördag igen. Då är det barnkalas.
Jisses. Klarar jag det så ska jag får en guldstjärna.
Kände imorse hur jag började rusa i huvudet för lördagen. Så idag är det kalasplanering som gäller. Göra listor.
- Inköpslista
- Att göra lista för saker som kan göras före lördag
- Att göra lista för lördagen
- Förslag på lekar, som kan enkelt slängas fram om barnen behöver aktiveras eller samlas kring något.
- En grov tidplan.

Haha. Låter kanske lite löjligt att ha en grov tidplan för ett kalas på 2 timmar. Men antingen så gör jag den och då vet jag att Sambon också är med på i vilken ordning vi ska göra vad. När vi bör sikta att sätta igång vid bordet. Och när fiskdammen bör vara igång. Det är väl de enda hålltiderna egetnligen.
Men om jag vet att han vet det. Då tänker jag mig att då slipper jag vara kalaschefen under själva kalaset.

Tanken är också att allt på listorna ska delas upp. Vem tar vilken punkt. Och det jag INTE tar på mig, det ska jag fan i mig inte heller bry mig om.

För ett av problemen är att jag har planen i mitt huvud. Och då är det jag som måste se till att alla som ska göra något är instruerade. I måndags frågade mamma säkert 10 gånger om hon kunde hjälpa mig med något. Och hon fick hjälpa mig. Men så fort en sak var gjord kunde hon ju inte själv fortsätta med något nytt eftersom hon inte visste hur planen såg ut.

Nu ska jag och Sambon ha planen synlig för oss båda. Uppgifterna fördelade. Och så chefar vi över våra egna punkter.
Så tänkte jag pröva på lördag.

Vem vet. Kanske sitter jag i sovrummet 14.15 och hyperventlierar. Men då får jag analysera vad som hände och skruva lite.
För det är ju just det här jag vill lära mig. Hur tar jag mig an en uppgift utan att varva upp och stressa sönder mig. Nu när jag går sönder vid minsta stress.