Nya jeans

Anitan1! 2015-02-07 07:35 (2 kommentarer)
Sjuåringen har blivit lovad ett par jeans och jag ser hennes bara fötter dansa runt bakom skynket till Lindex omklädningsrum. Hittills har hon alltid haft tajts eller mjukisbyxor men nu tycker hon att jeans är coolt. Jag sitter utanför och affären spelar gladpop. Sjuåringen har tre par jeans med sig in och för varje par hon fått på sig studsar hon ut till mej och dansar någon slags hip hop-dans, som på något vis hänger i hop med jeansen. Hon är så glad och säger Alla är så fina! Jag vet inte vilka jag ska välja!
En del av mej vill säga älskade barn du får alla! Men en annan del av mej vill inte att kärlek ska visas med saker och att mycket är bättre än lite. Än så länge är hon lyckligt ovetandes om att det finns "rätta" jeans som förväntas göra rumpan hot och låren smala. Hon är bara ball helt enkelt.

På bussen hem sitter hon nära och vill höra en saga. Jag undrar hur länge till hon kommer vilja göra det, och jag undrar hur många sagor jag hittat på genom åren. En del bra, en del riktigt tråkiga, en del upprepade gång på gång. Jag berättar en saga om en feg kanin som är cirkusdirektör och ska dressera rävar. Den är inte så bra men sjuåringen fnissar lite, uppfylld och glad av jeansen fortfarande. Och kanske gillar även hon sagostunderna som blir färre och färre ju äldre hon blir, mer än själva sagorna.

Jag brukar känna mej rätt okej som mamma, men när det kommer till hennes läs- och skrivsvårigheter haltar jag ibland. Jag hittar på lekar där hon tränar utan att veta om det, och vi läser skyltar och vi letar ord i tidningen och hon kämpar och gråter över läxan. Hon har en kämparvilja som jag vet hon kommer ha nytta av i livet, men ibland brister det bara för mej. Hur svårt kan det vara? Hur många gånger har jag sagt det är ett F inte ett T?! Så blir jag arg på mej själv, hon kan ju inte hjälpa, varför kan jag inte ha mer tålamod? Det är frustration och oro från min sida. Tycker du det här är svårt? Du har ingen aning om hur svårt det kommer bli SEN tänker jag.
Älskade vän som tar på sig min morgonrock när jag inte är hemma för att den är mjuk och luktar mamma, som hellre hjular än går. Jag hoppas att jag ska räcka till.

Tinto

Du gör precis rätt, lek med bokstäverna. Klipp och klistra, dekorera, gör memory... Sätt upp dem som tavlor, klistra dem på golvet och låt henne gå/hoppa ord ... Men se också till att hon får all hjälp hon har rätt till i skolan. Jag vet inte allt som finns numera, men säkerligen finns det appar och dataprogram etc. Och hon har rätt att få läs- och skrivhjälp vid prov och utökad tid. T

2015-02-07 22:10:03

Pocksigen

Du: hon har sån tur som fått dig. Sån ofattbar tur. Våldsam. Och vilken vacker text du skriver, varm och öppen och lite tunnhudad sådär. De där tankarna kring hur länge man kan få ha kvar det där lilla bär jag också. Hur länge får jag vara bäst, hur länge vill hon krypa upp hos mig och bara gno in sig som hon gjorde när hon var lien och bara "MMmm... Mamma!", men den där lena oförställda kärleksfyllda rösten?

2015-02-11 22:06:51


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2013-12-14
Antal texter
33
Övrigt
Valspråk