Jag störs när barn slentrianmässigt kallar mat äcklig. Jag tycker det är bortskämt och otrevligt, och allt annat som moraltanter brukar tycka. Till de egna barnen har jag sagt att äckligt är ett ord man använder om mat som är rutten, eller som smakar så illa att man vill kräkas.
Häromdan gjorde jag cornshowder. Vi äter bara vegetariskt hemma för tillfället, på dagis, jobb etc äter vi det som bjuds, men hemma är det vegotema. Jag testar en ny kokbok och vi sätter betyg i boken, på de recept vi provar. Jag gav majsröran en trea (av fem) den stora gav de en tvåa och den minsta började hulka, fick upp den och kväste fram att den var äcklig. "Han kräktes, och då får man säga äckligt", sa en stora. I receptboken blev det sammanlagda betyget rätt lågt alltså.
Som så många andra mår jag illa av SD-framgångarna, men jag är inte förvånad. Det finns många förklaringar, en av dem är den som Jazzie skriver om, medias förenkling och fördumning. Det har gjorts bra reportage, granskande jobb, men de har drunknat i tonen av ni har fel och kan dra åt helvete. Jag hoppas det ska bli mer diskussion, nu efter valet, och att det ska minska stigmatiserinen av de som röstar på SD som inte är rasister. För jag hoppas, av hela mitt hjärta att det inte är tvättäkta rasism det handlar om, utan en desperation och oro som uppkommit för att folk inte har fått svar på sina frågor av andra politiker än just SD. Vad göra tills nästa val? Verka i det lilla på något vis. Jag tror det, men är inte säker på hur.