I en gammal låda

Jazzie 2015-01-31 22:47 (4 kommentarer)
Jag rensar i bokhyllan. Hittar en låda med gamla fotografier. Glada människor från förr. En del i ram. En del bara drällande i lådan. I ett kuvert från Odenlabb hittar jag bilder på mig själv som togs när jag var modell för Pocksans pärlor. Fin bild. Tack Pocksan för det minnet.
Jag hittar ett tack-kort från min väns bröllop. De står på stranden och ser lyckliga ut. Det sticker i hjärtat eftersom just samma "de" just nu går genom skilsmässa.

Jag lägger deras lyckliga bild åt sidan och går tillbaka till de gamla studentbilderna. De brukade sitta uppsatta på min vägg som må-bra-bilder. Det är glada bilder som gör mig glad. De fungerar fortfarande. Jag ler och sätter mig tillrätta i gungstolen. Jag hittar ett gammalt halloween-kort och skrattar i hjärtat. Känner på alla negativ som ligger i lådan och tänker att de kan innehålla livet vad som helst.

Fina gamla kort. Minnen som väcker minnen. Jag sitter där en stund. Glömmer bort vad jag egentligen höll på med. Tänker en liten stund att jag kanske skulle gå igenom negativen. Göra något av den här lådan. Men så stannar jag upp i tanken. Varför genast börja tänka att det ska göras något? Varför inte bara njuta här och nu av stunden.
Så jag gör det. Bläddrar en stund och ler. Sen lägger jag locket på lådan och ställer tillbaka den i bokhyllan.

Tinto

Så skön text!

2015-01-31 23:43:58

LaBonita

Pocksans pärl-bilder! Åh dem kommer jag ihåg. Jättefina!

2015-02-01 13:33:03

Anni

Ja pärlorna! Minns oxå!

2015-02-03 22:01:27

Pocksigen

Du var ju min webbflicka - du facade ju hela Frank-projektet. Åh vad kul det var...

2015-02-11 21:44:28


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte