ja, men man stretar ju på. just nu sitter jag på jobbet och väntar på en gubbe som jag ska ha ett möte med, han skulle ha kommit klockan ett men det har han alltså inte gjort. hatar sånt, hatar att man liksom blir helt låst och inte kan göra något vettigt under tiden, eller jo, det kan man väl kanske, men det känns lite meningslöst att påbörja något som man ändå får avbryta sen.
planer för dagen är annars: handla, betala räkningar, diska porslin. jag fick en arabia-kaffe/te-servis av min mamma, hon började samla på den som någon slags hemgift en gång i tiden, den är inte helt komplett men snudd på. sedan slutade hon samla när hon gifte sig och sen har den stått helt oanvänd i ett skåp i femtio år, tills vi kom i helgen och packade ner den och fraktade hem den till oss då. nu står den i en kartong och ska packas upp och diskas och ställas in i ett skåp och förhoppningsvis användas lite mer frekvent.
L ringde igår, men då var det bara för att bestämma tid till på lördag när vi ska hjälpa honom att flytta. inget ocd-snack alls faktiskt, jätteskönt för oss båda tror jag. nu har jag beställt en bok på biblioteket för att läsa på och förstå och kanske kunna hjälpa på ett bättre sätt, i väntan på tid hos psykolog som har fördröjts i och med hans flytt från ett landsting till ett annat, för varför skulle någonting vara enkelt när det kan vara krångligt och jobbigt liksom.
ja, men solen skiner i alla fall och det är plusgrader. det är väl alltid något.