jaha, nu har stormen egon kommit och gått och vi klarade oss ovanligt bra fastän vinden ven rejält i natt. men inte ens ett strömavbrott, det bara blinkade till några gånger i går kväll. eftersom vi har haft upp till dygnslånga avbrott de senaste stormarna så blir man genast tacksam för det lilla.
idag var det hundkurs hela dagen, mycket teori i ett kallt och dragigt klubbhus så trots underställ och varma kläder så kände jag mig sådär genomfrusen när jag kom hem men efter mat och dusch och ett avsnitt av "sons of anarchy" framför kaminen så är ordningen återställd. nu återstår bara någon futtig timme innan det är läggdags och min megalånga julledighet är ett minne blott. den blev ju förvisso lite kapad redan innan, så det känns väl inte så dramatiskt som jag trodde. det har varit lite upp ner, men mest upp. jag har vilat, ätit gott och gått jättelånga promenader med hundarna, i snitt 13 km om dagen. har kanske inte tränat fullt så mycket (med hundarna) som jag tänkt, och jag kunde kanske ha dumsurfat lite mindre och läst lite mer böcker, men det får duga.
imorgon är det tillbaks i selen igen. efter jobbet ska jag till biblioteket, sen tänkte jag försöka mig på ett tabatapass på kvällen, jag tycker att min eländiga ländrygg har blivit så bra att jag borde våga mig på det nu. det blev ju rätt så mycket pannkaka av min träning förra året, började bra (som det gör för alla), men så krockade veckans enda tabatapass med veckans enda agilitykurs och sen blev det semester och sen var det ryggen och nålar och sjukgymnastik och jävligt mycket att göra både på och efter jobbet och kristallsjukan och sen rann det liksom ut i sanden det där med att åka och träna. men det är bara att spotta i nävarna och nya tag. promenader är fantastiskt, bålträning är jättebra men nu ser jag faktiskt fram mot att svettas och få träningsvärk samtidigt som jag känner mig som en tönt som har avgett ett heligt nyårslöfte att bli hälsosammare (det har jag alltså inte gjort). jag gillar ju att träna, det är bara det att det har blivit ungefär hundra gånger bökigare sedan vi flyttade ut på landet och kroppen började protestera å det grövsta mot löpträning, vilket olyckligtvis sammanföll rent tidsmässigt. det är tråkigt, men det är som det är och bara att gilla läget. nu ska jag borsta tänderna och krypa ner i sängen med "gone girl" som jag förmodligen är sist i hela världen med att läsa men någon ska ju vara det också.