om ett par veckor ska vi åka till my home town, kanske för sista gången. eller ja, inte sista gången SÅ, men sista gången till mitt föräldrahem som nu är sålt. igår frågade jag N om hon ville följa med och det ville hon. sedan låg jag vaken halva natten och hade ångest inför samtalet med min mamma, om N:s skilsmässa. i min mammas värld måste allting vara så lyckat, och lyckat är det bara om man har a. en partner. b. ett jobb. så man får inte vara arbetslös eller singel. oavsett hur pissigt jobb eller förhållande man har så är det ändå bättre än att inte ha. en skilsmässa är ett misslyckande, att bli uppsagd från jobbet är också ett misslyckande, och är det något jag inte orkar med så är det den synen på saker och ting. som om man själv kunde styra sin jobbsituation, som om "det finns jobb om man vill", som om allting här i livet bara ska gå ut på att bita ihop och uthärda, inte förändra och tro att det ska bli till det bättre.
"kan du inte prata med din mormor", frågade jag N när jag pratade med henne i morse, och hon svarade "men ååååh, det är väl jobbigt nog som det är". och det är det ju. så jag ringde och levererade de dåliga nyheterna. och nu undrar jag om det är normalt att sitta och gråta p g a att man har pratat med sin mamma i telefonen, för att det samtalet gjorde en så urlakad och dränerad på energi, för att jag måste hantera och bemöta hennes besvikelse som är enorm (till detta var hon dessutom tvingad att tillägga att jag ju "betett mig likadant flera gånger så man borde ju vara härdad vid det här laget", med martyrstämma som om alla separationer i hela världen gjordes mest för skojs skull och bara för att jävlas med henne), för att jag måste stötta N, för att jag fan ORKAR INTE.
och så köpte jag en jävla blåtandsmus till min nya surfplatta och den jävla grejen funkar inte. andra blåtandsenheter hittas på nolltid, men inte den och så står det i bruksanvisningen att man ska hålla ner "aktiveringsknappen" ett par sekunder medan sökningen pågår och jag har tryckt på alla knappar i tio minuter utan att någonting händer och jag blir SÅ. JÄVLA. TRÖTT på teknik som inte fungerar, och så kan det väl hända att jag suckade lite för mig själv och då kläckte mr S ur sig att "jag fattar inte varför du måste köpa grejer som du bara irriterar dig på", som om jag gjort detta medvetet. kan hända att jag inte bemötte detta på ett speciellt trevligt sätt heller. kan hända att jag ska ta en citodon och gå och lägga mig för jag tror inte att denna dagen blir så värst jävla mycket roligare nu faktiskt.