alltså det här med pms är ju så jävla överskattat om ni frågar mig. jag vaknade i morse inte med utan av att huvudet sprängvärkte, sån där vidrig dunkande pms-spänningshuvudvärk som jag vet att jag får dras med hela dagen oavsett vad jag gör eller inte gör.
men jag gick upp, vad skulle jag ligga kvar för liksom, jag kunde ju ändå inte somna om. åt frukost, tog med mig hundarna och gick ut i skogen. gick en runda på 13 kilometer som skulle kunna ha varit underbar men som mest var en plåga på grund av huvudvärken och ett lätt illamående orsakat av densamma men som ändå triggar igång lite panikkänslor. sen kom jag hem, lyckades äta lite och så kändes det aningen bättre, försökte vila men det gick väl sådär. mr S var på utflykt med sin kompis, jag hade tackat nej eftersom N skulle komma och jag kände att jag hellre ville träffa henne, men så sms:ade hon att hon var tvungen att jobba så det blev en ensamdag. tur på ett sätt för med denna huvudvärken hade det fan inte varit roligt att vara social. men eftersom jag gillar ensamdagar så hade det ju varit roligare att tillbringa den utan att ha huvudvärken från helvetet som ett objudet och hårt pulserande sällskap. jag har liksom inte orkat göra någonting vettigt alls och det känns så bortkastat.
TACK OCH LOV så är jag ändå ledig resten av veckan, hade jag börjat jobba imorgon hade jag nog varit bitter. nu har jag ändå flera dagar kvar, förhoppningsvis utan denna. jävla. huvudvärk. och. jävla. pms.