nä, jag vill inte

I somras, när jag tränade på allvar inför mitt triathlonlopp insåg jag att 200 pass under året inte var någon omöjlighet. Jag fortsatte ha det som ett mål under hösten och tränade på regelbundet och målmedvetet 3-4 pass per vecka. Inför decembers början såg jag ut att ha målet i en liten ask. 15 pass kvar, det skulle man väl klara, speciellt som de sista 12 dagarna skulle vara lediga med all träningstid i världen.

Jo tjena, jag verkade ha förträngt hur mycket man har att göra under december dessutom har jag dragits med någon lättare förkylning, eller om det bara är årsslutströtthet, ungefär sen lucia och all min lust till träning är som bortblåst, eller i alla fall på sparlåga. Jag vill sitta i soffan och äta praliner istället, titta på film, läsa bok, sticka. Inte träna.

Idag jobbar jag. Hemifrån, det går sådär främst beroende på rastlösa barn och ovan nämnda toktrötthet. Jag har rensat mail, ska väl rensa en månads mail till innan jag stänger för dagen, men mycket mer än så blev det inte. Igår var jag på kontoret och rensade papper. En hel dags pappersrens. Galet tråkigt men känns rätt skönt nu.

Jag smet nyss iväg en kort tur till närbelägna sjön och åkte skridskor med familjen, präktig idyll, nu känner jag mig något piggare men långt ifrån jobb eller träningssugen. Nä, soffan nästa och där tänker jag stanna en vecka. 193 pass blev det i år. Det tänker jag vara nöjd med, så det så.