är det ju inte idag, men igår köpte jag i alla fall en lussekatt. det är väl det juligaste jag har gjort hittills i år, eller nej förresten, jag köpte ju hyacinter tidigare i veckan. de står nu här på jobbet och börjar så sakteliga slå ut och dofta.
lille O är sjuk och äter penicillin för andra gången på en månad och nu är rekommendationen att han inte ska gå på dagis alls förrän efter de här tio dagarnas penicillinkur, vilket i praktiken innebär att han inte ska gå på dagis förrän någon gång efter trettonhelgen eftersom N och D är lediga till dess, inte samtidigt men lite växelvis sådär. men nästa vecka har de båda jättemycket och undrade försiktigt om jag kanske kunde ta någon dag. och nu känner jag mig lite elak som inte direkt sa "javisst, självklart" som alla andra mor- och farföräldrar verkar göra, men jag har ju också jättemycket, jag jobbar också sista veckan innan min julledighet och chefen har klämt in en massa möten och det är projekt som ska redovisas och sådär. visst HADE jag kunnat vabba en eller ett par dagar, det är inte det. det är väl klart man vill hjälpa till. men samtidigt blir det ju på bekostnad av att jag eventuellt måste jobba som ett as ända in på målsnöret och det är ju inte heller så kul. och dessutom ska vi passa både A och O från fredag kväll till lördag kväll nästa helg, och det tar faktiskt en del på krafterna. men ja. jag får väl känna av lite hur läget är här på jobbet under dagen. jag kanske kan vobba? det verkar ju vara modernt, åtminstone om man läser facktidningen.
och på tal om jobb så har vi fortfarande inte fått någon information om vad som händer på jobbet, som vi (efter påtryckningar) skulle ha fått "i slutet av november eller början av december" så idag slängde jag iväg en påminnelse till något av de högsta hönsen. hur jävla svårt ska det vara att bara hosta ur sig vad man vet? (skrev jag inte)