Lite uppdatering

Jazzie 2014-11-28 12:43 (inga kommentarer)
En kvinna från företagshälsovården ringde. Jag fick berätta, hon lyssnade och berättade lite vad företaget erbjuder för hjälp och stöd.
Allt ok så långt.

Någonstans i andra hälften av vårt samtal säger hon
- Det låter som om du inte kommer komma tillbaka på ett tag. Som jag ser det är du sjukskriven hela januari minst.

Hon sa det i all välmening. Och vem vet, hon kan mycket väl ha rätt. Ändå kunde jag inte rå för att bli lite irriterad på det. Vad vet hon om det?
Alltså.. för att göra saker klara vad jag menar. Jag kommer vara sjukskriven precis så länge som någon och jag anser att jag behöver fortsatt vila och återhämtning. Jag tänker inte sitta hos doktorn och strida för att komma tillbaka till jobbet så snart som möjligt. Behöver jag vara hemma så är jag hemma.
Men jag tänker inte sitta här och vänta på att bli frisk. Jag tänker jobba på att bli frisk. Jag har ett mål med allt jag gör just nu. Och det är att laga det som gått sönder i mig.

Jag vet inte hur länge jag kommer vara sjukskriven. Men det är just det. Jag vet inte. Och av någon anledning gillar jag inte när människor omkring gissar. Vet inte riktigt varför. Kanske för jag inte gillar att man sätter tidslinjen. Jag är här och nu. Det är fokus. Vad som händer i januari vet ju ändå ingen. Så låt oss inte spekulera. Den 17e december träffar jag min läkare. Vi får se vart jag står då. Varken mer eller mindre.

Jag har inte målet satt att vara hel den 17e. Målet är endast att bli hel igen. Att kunna titta på Dessertmästarna eller något annat jäkla stressprogram på tv utan att hjärtat vill öka takten. Jag ska kunna göra två saker där en utav dem har en viss tidspress utan att känna att jag tappar bollarna.
Ah. Jag kan hålla på en lång lista med sån här. Men poängen är där.

Här och nu.
Ingen utpekad tid.
Här och nu.
Och saker jag mår bra av.

Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte