(Ingen rubrik)
Jazzie 2014-11-25 10:00 (inga kommentarer)
Sitter på fiket och dricker kaffe. Några bord sitter en mamma med en några-månader gammal bebis. En sån där vaken unge som vill titta på allt. Som ler till människor och blir till sig. Men som inte kan sitta själv. Än mindre ta sig någonstans. Och jag drabbas av en enorm lust till att ha ett barn till.
Jodå. Jag fattar att det verkligen inget vi ska planer nu. Och att jag nog inte alls vill ha det på riktigt. Jovisst finns det saker med en unge till som skulle vara fantastiskt. Men jag har en ganska lång lista på saker som jag skulle ha svårt att ta mig igen hel och med själ och sinne intakt. Men hon är så fantastiskt söt att hjärta och livmoder inte alls lyssnar.
Den där lilla bollen och hennes mamma framstår som sinnesfrid, ro och lycka.
Haha. Jävla hormonprogramerade hjärna.
Nåja. Ville bara skriva ut det så att jag kan släppa det där lilla glada pyret och ta mig till gymmet.
Jodå. Jag fattar att det verkligen inget vi ska planer nu. Och att jag nog inte alls vill ha det på riktigt. Jovisst finns det saker med en unge till som skulle vara fantastiskt. Men jag har en ganska lång lista på saker som jag skulle ha svårt att ta mig igen hel och med själ och sinne intakt. Men hon är så fantastiskt söt att hjärta och livmoder inte alls lyssnar.
Den där lilla bollen och hennes mamma framstår som sinnesfrid, ro och lycka.
Haha. Jävla hormonprogramerade hjärna.
Nåja. Ville bara skriva ut det så att jag kan släppa det där lilla glada pyret och ta mig till gymmet.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte