och så blev det fredag igen, skönt även om veckan inte har varit extremjobbig på något sätt. men november och mörkt och grått och kallt och, tja, mörv helt enkelt. allting känns lite tyngre och lite motigare. jag längtar till julledigt, men samtidigt hänger umgänge med mina föräldrar som ett jävla damoklessvärd över mig. men nu har vi i alla fall bestämt dag. de kommer på förmiddagen på juldagen, åker hem senast vid lunch på annandagen. ETT DYGN. det måste jag klara.
igår fyllde mr S år och då ringde svärmor till mig och undrade vad hon skulle ge honom i present. svärmor är ingen hit om man säger, det handlar inte om ett höhöhö-ja-se-svärmor utan hon är faktiskt konstig på riktigt. tror jag åtminstone, det är lite svårt att veta när ens egen mamma också faller inom ramarna för att vara konstig på riktigt. men jag tycker svärmor är jobbig för att hon fullständigt saknar känsla för var gränsen för ens personliga integritet går. och för att hon har för ovana att komma på små spontana och oannonserade besök. nu ringde hon i alla fall igår för att säga att hon INTE skulle komma eftersom det var så dåligt väder. ingen hade bjudit in henne och vi hade inte sagt något om något firande heller och det är sånt jag tycker är lite vidrigt. okej att hon vill fira sin son, men kan hon inte bara fråga när det passar istället för att bara dyka upp när hon känner för det? ja, nu dök hon ju inte upp, men principen då. sen ville hon veta vad han önskade sig och beklagade sig över att det var så svårt att köpa kläder. jag sa flera gånger att jag inte tyckte att hon skulle köpa kläder, att vi inte ens köper kläder till varandra, i såna fall var det väl bättre med ett presentkort, men hon bara malde på om att hon kunde ju köpa någonting i klädkedjan si och så i hennes stad, för då kunde han ju byta det i vår stad om han inte gillade det. jamen FRÅGA INTE DÅ om du ändå inte lyssnar. sedan sa hon "ja, jag vet ju inte när jag ska komma, eller ni vill kanske inte att jag ska komma alls" sådär riktigt passivt aggressivt martyraktigt som jag HATAR eftersom det tvingar alla utom farmen-qristina att säga att jo, det är väl klart du ska komma. jag bad henne göra upp detaljerna med mr S, och då tyckte hon att "du kan ju be att han ringer mig". att ringa honom och gratulera på hans födelsedag var tydligen inte på agendan. ah. ibland undrar jag hur livet hade varit om man hade kunnat få förhålla sig till föräldrar som om de vore normala människor och inte...eh, utomjordingar.
i helgen kommer mr S' kompis som också har fyllt år och båda ska firas, så brukar vi göra. nu var det rätt längesen han var här plus att jag har haft en ganska luftig agenda de senaste veckorna, så just för stunden känns inte motståndet så massivt utan det ska väl bli...ganska trevligt, hoppas jag. nu ska jag beta av några sista jobbgrejer och sen bär det av hemåt. trevlig helg!