men idag är ingen bra dag. pms deluxe och alla är idioter. jag har haft konstant ont i huvudet i två dagar, sånt som jag brukar kalla pms-migrän men det är väl inte migrän utan någon slags spänningshuvudvärk, men skitsamma. det är så jävla tröttsamt.
igår ringde jag min mamma för att gratulera henne på födelsedagen. det första hon gjorde var att räkna upp alla andra som hade hunnit ringa eller sms:a innan jag gjorde det, lite underförstått att jag var sent ute får man väl förmoda. klockan var inte ens tio på förmiddagen. ingen kommentar. sen ondgjorde hon sig över att jag cyklar till jobbet ibland. eftersom "det är mörkt". jag vet ju inte riktigt vad som skulle kunna hända i mörkret som inte skulle kunna hända när som helst, eller för all del där hon befinner sig; varför det just skulle vara mörkret och skogen runt just mig som skulle vara så fullspäckat med mördare och våldtäktsmän. det är så jävla tröttsamt. alla andra som har en åsikt om min cykling säger antingen att jag inte är riktigt klok i huvudet eller fattar hur jag orkar (men då handlar det oftast om att jag går upp så tidigt), eller så tycker de att det är roligt, bra, kul för mig åtminstone. ALLA UTOM MIN MAMMA DÅ, som uppför sig som om jag gör detta enbart för att hon ska få ligga sömnlös och oroa sig för vad jag kan råka ut för i mitt oförstånd. skulle jag mot all förmodan klara mig undan både mord och våldtäkt så lär jag väl cykla omkull eller bli påkörd istället. det hjälper liksom inte att jag säger att det är cykelväg hela vägen, jag cyklar inte i trafiken alls och aldrig när det är halt, jag har hjälm, reflexer, jättebra belysning så jag både ser och syns.
och är det inte cyklingen så är det att jag kör bil, det är liksom ur askan i elden. det kan bli halt, det kan komma en älg, en hjort, ett vildsvin, man kan möta ett rattfyllo, man leker med döden hela tiden. det är som om hon tror att jag inte har NÅGON SOM HELST självbevarelsedrift, som om jag, om hon inte var på mig, skulle köra med blankslitna sommardäck på vintern, köra fort och vårdslöst genom skogspartierna i skymning och gryning och riktigt längta efter en frontalkrock med ett större klövvilt med allt vad det innebär. ja, man kan ju tycka synd om min mamma som måste gå omkring och oroa sig hela tiden, men det är FAN SÅ TRÖTTSAMT att ha alla dessa diskussioner ideligen ideligen. att aldrig kunna få höra "vad roligt" när man berättar att man ska göra eller har gjort något kul, utan bara få höra att man måste se upp så man inte blir lurad, rånad, mördad, våldtagen, sol- och vårad eller fan vet allt vad man kan råka ut för om man gör något mer än bara sitter hemma. TRÖTTSAMT är ordet.
kommer till jobbet, har förberett en pilotproduktion, har fått ett mail från produktionsplaneraren att produktionspersonalen har önskemål om att en råvara ska tillsättas från ett annat ställe än det som jag förberett och programmerat och skrivit ut dokument kring, och undrar "om det går att ändra". och JAAA, det gör det väl, men kan man inte komma med sånt typ LITE TIDIGARE än ett par timmar innan pilotproduktionen ska starta? fan vad sur jag blir, som om jag inte var det redan innan då.
är även sur över ett möte vi hade igår eftermiddag när projektledaren var så sjukt oförberedd, kom till mötet utan att ens ha läst föregående protokoll, hade inte kollat upp saker som skulle kollas upp och inte heller gjort saker som han skulle göra. och hade inte jag, som är sekreterare på dessa möten, suttit och fångat upp och kastat in de puckar som han missade att gå igenom från föregående protokoll så hade ett antal projekt riskerat att rinna ut i sanden. man blir ju nästan mörkrädd. sen kan man ju alltid skylla på LEDNINGEN. nuvarande projektledare fick liksom bara överta detta projektledarskap när hans chef slutade och visst, det är ju otacksamt och dåligt skött, men samtidigt har man väl något eget ansvar också? man kan väl inte BARA vältra över allt på dålig ledning? GAH.
och på tal om dålig ledning så mailade jag vd:n på det bolag som äger oss och krävde information om vad som egentligen händer för jag är så less på att veckor och månader går och det ryktas om allt från konkurs till försäljning och "ingen" vet någonting och nu har vi haft det så här i fan ett helt jävla år snart och fattar dom inte att folk mår dåligt av att ha det så här? (lite snitsigare formulerat dock). fick till svar att han "hade planerat" (yeah, right) att informera alla anställda om några veckor. ja, då får vi väl vänta till dess och se vad som händer.
ja, men det blir nog en rolig dag detta, ELLER HUR?