det kan ju hända att man är ganska trött och rätt så besviken på att ens härliga långhelg försvann i en dimma av mr S' sjukdom; sjukhusbesök hit och apoteksköer dit, passa tider med penicillin, mat, smärtstillande, och i att vara uppmuntrande och peppande och positiv och stark i detta och dagarna som jag längtat så mycket efter bara rann iväg ut i ingenting. jo, jag har för all del tagit det lugnt, det ska jag inte klaga på. men det är ju skillnad på att ta det lugnt för att man vill det och ta det lugnt för att man tassar omkring på tå för att inte störa den som ligger sjuk och febrig, och det enda man gör är att glo på tv för det är allt den andre orkar med. men det verkar ju extremt förmätet att klaga när man är den som fått vara frisk, så då gör jag väl inte det. det kan dock hända att man istället börjar gråta (HEJ PMS) för att det visade sig att man köpt fel sorts slippapper trots att man kollade jättenoga när man var på byggvaruhuset. det känns ju...tja. moget. konstruktivt. äh, jag vet inte.
det kan också hända att man åker till jobbet och inte är jätteentusiastisk över det. och så visar det sig vid första anblicken att det ser ut som att en kollega har gjort delar av ens jobb när man varit borta. vid andra anblicken visar det sig dock att kollegan bara gjort lite vad som verkar vara helt slumpmässiga grejer lite här och lite där och lämnat det mesta (= det som inte är enkelt och går jättefort) i en jävla röra, så att man får lägga vad som känns som minst lika mycket tid på att försöka få ordning på vad som är gjort och vad som inte är gjort som det hade tagit att göra allting själv. plus att man dessutom måste lägga tid på att rengöra grejer och utrustning efter nämnda kollega innan man ens kan komma igång och börja jobba. men det känns ju extremt förmätet att beklaga sig över sånt också, för tanken var säkert god. då kan det hända att man i vredesmod och tillsammans med ett avgrundsvrål slänger en penna i väggen (HEJ PMS), för naturligtvis har kollegan "råkat få med sig" den penna som SKA ligga vid de olika analysstationerna och när jag väl hittar en annan så funkar den inte. jamen sånt är ju PRECIS vad man behöver börja sin arbetsvecka med.
det kan också hända att man blir gråtfärdig (HEJ PMS) när ens man ringer och säger att nu har han ont i örat också. man har mest lust att skrika att MEN KAN DU INTE FÖR I HELVETE BLI FRISK NÅGON GÅNG, som om det gick att styra med viljestyrka (vilket är sånt som min mamma tror att man kan, och bara jag tänker tanken på min mamma och julen så får jag nästan tunnelseende, jag orkar fan inte), men så kan man ju förstås inte säga, så man ber honom ringa till sin läkare på sjukhuset istället för att få råd. fy fan, jag ska aldrig mer gnälla över en vanlig sketen förkylning, men det kommer jag väl antagligen att göra ändå. men det kunde väl räcka med elände nu. kristallsjuka och halsböld, kvoten i vår familj borde väl för fan vara fylld snart.
det kan hända att man igår gav alla sina växelmynt till en tiggare utanför konsum och hoppades på lite karma. men det ser ju inte direkt ut så i nuläget i alla fall.