näe, det blir verkligen aldrig som man tänkt sig. mr S blev opererad en gång till i fredags morse, sedan fick han permission så att han i alla fall fick vara hemma på kvällen och över natten, sedan tillbaka för ny kontroll på lördag morgon. men då såg allt bra ut och han fick komma hem. men dubbel dos penicillin ska han ha tre gånger per dygn och däremellan två olika sorters smärtstillande fyra gånger per dygn. så det är ju ett pyssel att hålla reda på samt försöka hitta på saker att äta som ger energi, är snällt mot magen och går lätt att svälja. för han är helt förbi och kan inte riktigt hålla koll på någonting.
och nu ringde dom från sjukhuset och hade sett på hans prover att det penicillin som han nu ätit i snart en vecka, varav riktiga hästdoser de senaste dygnen, inte bet på den bakterie som de hittat. så nu är det bara att hasta in till stan och ett jouröppet apotek och hämta nytt penicillin och påbörja en ny tiodagarskur.
och det är ju inte jag som ska klaga, jag som är frisk. det var ju mest det att jag ville ha lite välförtjänt semester och VILA, avkoppling. i september när jag var ledig tre dagar så gick jag med nerverna på helspänn på grund av min mamma. och nu: en massa oro och konstig sjukdom som aldrig går över och en mr S som knappt kunnat ta hand om sig själv. fast nu med rätt penicillin så ska det väl förhoppningsvis gå på rätt håll.
men ändå. jag känner mig tröttare nu än innan den här långhelgen. och då har jag ändå bara försökt göra bra saker. det är väl oron som tar energi. det var väl inte så här jag tänkte mig det i alla fall, men det är väl skit samma bara det blir bra någon gång.