När inte allt är skit

Och livet fortsätter.
Vissa stunder bättre än andra. Högt och lågt. Från att stå med tårar i ögonen i morse och tycka livet är skit, till att ligga i soffan i kväll och tycka att jag har det riktigt bra.
Små saker blir stora. Stora saker inte räknas. Det som att se på sig själv och sitt liv genom en trasig spegel. Det blir märkliga brytfel.

Men om vi släpper det för ett tag, så går ju faktiskt livet vidare.
Grodan har hunnit bli 4½ år. Och har redan en lös tand!
Alltid så bråttom. Han ägnar sin tid med att stava sig igenom alla ord. För nu är det bokstäver som gäller. Eller siffror. För när han inte ägnar sig åt bokstäver ska det räknas till 100. Om och om igen.
Idag visade han att han kunde veckans alla dagar. Vår lilla kille.

Tusse pratar, pratar, pratar. Och blir arg när man försöker bestämma åt henne. Eller vad än som kan få henne att tända till. I går frågade jag, som jag gör varje dag, vad hon gjort på dagis. Arg som ett bi svarar hon tillbaka
- JAG VILL INTE BEJÄTTA!!
Sambon skakar på huvudet och säger
- Det är ingen idé. Det var samma svar när jag frågade.
Så jag försökte lirka.
- Har ni varit i skogen?
- JAG VILL INTE BEJÄTTA
- Men jag vill ju veta. Jag måste ju också ha rätt att få veta vad du gör på dagarna. Har du lekt med Elliot då?
- VILL INTE BEJÄTTA HAR JAG SAGT!!
Nähä. Inte det alltså.

Jag köper lampor på Indiska och blir lite förälskad i dem. En fest blir inställd till helgen, men jag tycker det är ganska skönt för jag själv är förkyld som en tok. Nu behöver jag inte avgöra om jag är frisk nog att gå på fest. Skönt att inte alltid behöva fatta beslut.

Det allra bästa med att få en konsult som ska hjälpa mig med jobbet är kanske inte att få avlastning. För ärligt, än avlastar han inte så jävla. Däremot ägnar han mycket tid åt sånt som jag aldrig ens fick chans att ha tid till.
Det näst bästa är faktiskt våra luncher. Han är ett trevligt lunchsällskap och det är trevligt med en lunchrutin. Jag har annars hållit mig lite för mig själv på luncherna för jag behöver få tid att andas och ta en promenad eller nåt. Men det här är riktig trevligt. Det ä han och jag. Andra får självklart hänga med, men han och jag är givet.

Just ja. Jag skulle komma fram till vad som var det bästa med att få in honom.
Det bästa är att jag får ett kvitto på allt jag har ändå har lärt mig under de dryga 9 månader som gått på det här jobbet. Det finns en massa jag fortfarande inte kan. Och innan han fanns här så var det allt jag såg. Men nu när han har kommit in som en nybörjare måste jag sitta ner och gå igenom och förklara. Han har mycket frågor, många tankar och jag får stanna upp och rita, beskriva och förklara. Och helt plötsligt blir det tydligt att jag vet en hel massa saker.

Nu matas jag med sån feedback. För han tar mycket av min tid i anspråk. Men jag får veta vad jag kan. Och det är faktiskt inte så illa. Det är rätt bra att ha koll på vad man vet. Och jag känner att det finns en massa saker i mitt nya jobb som jag faktiskt kan hyfsat bra.
Det känns otroligt skönt.

Min chef vill att jag ska åka till Kanada. Minst två gånger nästa år. Och jag borde kanske rent av åka redan i år. Men har lite svårt att hinna känner jag. Så vi får se.
Men ändå. Det är också kul.

Nu ska jag fortsätta soffa ner mig.