Min morgon

Dag är dagen efter. Dagen efter den stora urladdningen på jobbet. Tyvärr inte den sista. Men den stora. For hem med skakande händer som det alltid blir efter en stor anspänning. Idag är jag helt urlakad. Oförmögen att varva upp.

Barnen vaknade tidigt. Först tänkte jag att vi skulle ta oss en lång morgon hemma. Med frukost och Bolibompa. Men så svängde jag om, klädde på ungarna och mig i en rasande fart och släppte av dem på dagis. For iväg och halvvägs till jobbet finns ett café. Där svängde jag in. Beställde en frukost med äggmacka, smoothie och kaffe. Tog fram min läsplatta och stängde världen ute.

Jag läser ”Mormor hälsar och säger förlåt”
En bra bok. Som av någon anledning får mig att gråta. Vilket är bra. För jag behöver nog gråta. Det pågår för mycket på insidan hos mig just nu som behöver få utlopp. Imorse var det utlopp vill jag lova. Jag grinade så att jag satt och snörvlade. Muddarna på min munkjacka blev helt blöta när jag torkade tårar på löpande band.
Som tur var satt det bara en kille till på caféet och han satt med ryggen emot mig. Fast det är klart, jag sket i vad han kan ha tänkt och trott i alla fall.

Det var så jävla skönt. Att sitta där med min kopp kaffe och min bok. Grina och låta dagen starta mjukt. Jag missade ett möte, men det fick vara så. Det kan inte hjälpas. Jag behövde få grina klart hur som helst.
Jag skulle vilja börja varje morgon så här.
Jag. Café. Bra bok. Gott kaffe.