skittorsdag

.jag 2014-10-03 06:38 (inga kommentarer)
men nä, det blev väl inte riktigt den där lugna och mysiga kvällen som jag hade spetsat in mig på. jag kom hem, vi skulle städa. jag var trött och yr, mr S var frustrerad över a-kassestrul och så började vi tjafsa om några lådor som stod i hallen, som egentligen ska stå i mr S' bil men som han bar in och ställde i hallen i helgen för att han skulle få plats med något annat i bilen, och så hade de blivit stående och jag bad honom flytta dom så att jag skulle komma åt att dammtorka och han bara: ja, jag SKAAA, sådär skitirriterat, och jag orkade väl inte riktigt med det då så jag fräste nåt tillbaks och så var det igång. vardagstjafset, det där tråkiga som oftast bara kommer att handla om någons principer och som aldrig leder någon vart.

och så kände jag mig svag och självömkande, så här, jag mår inte bra. jag är i en mental svacka, jag har kristallsjuka för tredje omgången på ungefär lika många månader, jag kan inte ligga på rygg. jag kan inte ligga på vänster sida vilket innebär att jag vaknar flera gånger varje natt av att kroppen gör ont eftersom jag inte KAN ligga stilla, jag måste vända mig då och då och nu kan jag inte det och då svarar kroppen med att bränna och svida och mola och bulta. jag vaknar varje morgon och har svinont i axlarna, kappmusklerna är som spända rep och det sprider sig upp i huvudet så bortsett från ovanstående har jag spänningshuvudvärk från helvetet nästan hela tiden. jag har massor att göra på jobbet, jag har just nu även fullt upp annars också och okej, det sistnämnda är självvalt men i alla fall, jag får små anfall av dödsångest som skrämmer skiten ur mig, så kort sagt: det har funnits bättre perioder i livet än just nu.

och så kände jag mitt i tjafset att jag ändå försöker väga in att "ja, men han har det jobbigt nu när han vantrivs på jobbet/det går dåligt på jobbet/han är arbetslös" eller whatever och liksom ha överseende med att vissa grejer inte blir gjorda eller att humöret inte är på topp. men aldrig att jag känner att det finns några förmildrande omständigheter när jag inte orkar ha samma tålamod med precis allt, jag ska minsann alltid stå upprätt och leverera oavsett omständigheter. tänkte jag martyrigt. och när mr S efter en stund sträckte ut en hand till försoning var jag liksom inte riktigt där än utan ville säga ett och annat och både ha rätt och sista ordet (ja, det är mycket futtigt, jag erkänner), vilket resulterade i att han blev irriterad på nytt och sen drog han iväg och tränade med S-hunden och jag satt kvar i soffan och lipade och det blev inte alls den där mysiga kvällen som jag hade planerat. eller ja. jag tog mig samman. duschade, tände en brasa, tittade en stund på tv. klockan åtta gick jag och lade mig och läste, jag tror jag släckte senast tio över åtta. klockan nio vaknade jag till av att mr S kom hem, men hann somna om innan han gick och lade sig. så jag har ju åtminstone vilat. men så jävla kul blev det faktiskt inte.

nu: jobba, sen ska jag på massage för min stackars kropp. ikväll ska jag åka tvärs över landskapet för en tävling, imorgon bitti ska jag tävla i en annan gren fast inte så långt hemifrån och på söndag ska jag åka tvärs över landskapet igen och vara i en annan stad hela dagen och sedan är helgen slut. och jag har fan i mig bara lust att vara hemma och inte göra ett dugg. eller jag skulle kunna göra alla dom här sakerna med glädje om jag bara inte vore så jävla yr och trött och hade så ont överallt hela tiden. men självömkan har ju aldrig hjälpt någon så nu är det dags att bita ihop och komma igen. over and out.


update: tjafset utrett på telefon, skönt. dags att skaka av sig långsintheten då. ja, jag är hemskt långsint, men så att säga mer i smyg, går alltså inte och surar öppet eller passivt aggressivt (hu) utan mer...förvarar det inombords där ingen märker det. utom jag. dumt, men det är så det är.

Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.