jaha, men då kör vi väl en tredje vända kristallsjukan idag då, varför inte liksom?
är så jävla trött på detta nu att jag knappt finner ord. trött på några dagars akut karusellyrsel så jag inte kan ligga på rygg, på vänster sida eller böja huvudet bakåt utan att allting roterar med vad som känns som ljusets hastighet, och när det gett med sig, veckor av ostadighetskänsla och att allting liksom gungar eller flyter och den onaturliga tröttheten som följer på att hela tiden parera och vara på helspänn, vilket i sin tur ger huvudvärk, axel- och nackvärk och ännu mera trötthet. och ångest, gammal hederlig jagkaninteandashjälpnudörjag-ångest, why not liksom.
att få det efter att ha varit symtomfri i sex år var väl måttligt kul, men ändå hanterbart. ETT återfall kunde jag väl till viss mån ta med lite jämnmod, det hade jag då för sex år sedan också och sen blev det bra. men två, det var liksom ett för mycket just nu. jag satte mig rätt upp och ner och bara stortjöt. som om någonting skulle bli bättre av det.
epleys manöver, semonts manöver, se glad ut och GILLA LÄGET. kul liv just nu.