jag segar mig fram, dag efter dag, tröttare än vad jag borde vara, mer nedstämd än vad jag borde vara, med tankar som jag inte borde ha, som jag borde vara färdig med vid det här laget, men nädå, det ska malas och ältas och klia och skava någonstans djupt därinne. jobbigt. been there done that så det räcker för all framtid tycker jag faktiskt.
då räcker det med en sån här liten grej för att jag nästan ska bryta ihop: i våras köpte jag ny bil. i samband med det fick jag erbjudande från ett annat försäkringsbolag att få en billigare och mer förmånlig försäkring som jag nappade på. de skulle fixa allt med uppsägning av gamla försäkringen och allt skulle vara så bra. gamla försäkringens förfallodag var 1/10, jag fick och betalade fakturan för nya försäkringen någon gång i slutet av augusti och gamla försäkringens faktura som kom i samma veva kastade jag eftersom det där skulle ju nya försäkringsbolaget fixa. så när jag kom hem igår hade jag fått två brev från nya försäkringsbolaget. ett där det stod att min NYA försäkring var avslutad och att beloppet som jag betalt in skulle återbetalas till mitt konto. och ett där det stod att min nya försäkring skulle börja gälla den 1/4 2015.
åh. vad. trött. jag. blev. började nästan lipa i ren frustration, men tog mig samman och ringde nya försäkringsbolaget. ja, då var visst huvudförfallodagen för min gamla försäkring inte 1/10 utan 1/4 och den kunde tydligen inte heller sägas upp förrän då och endast då. JAMEN KUNDE INGEN BERÄTTAT DET FÖR MIG DÅ? om någon, i det här fallet nya försäkringsbolaget, lovar att de ska fixa "allt" och jag skickar in en fullmakt och sedan frågar "behöver jag göra något mer nu" och svaret blir nekande, då släpper jag det. SPECIELLT när det gäller försäkringar, för jag tycker försäkringsjox är något av det tråkigaste som finns. nu visste jag inte ens om jag hade två eller ingen försäkring, så jag fick ringa till gamla försäkringsbolaget och dra hela storyn och be att få fakturan jag slängt mailad till mig så att jag kunde betala den i rödaste rappet, stå utan försäkring vill man ju liksom inte göra. och de var trevliga och tillmötesgående och hjälpsamma, men jag orkar inte med sånt här. i alla fall inte just nu.
och imorgon ska jag tävla rallylydnad och peppen för det är så gott som obefintlig. ska tävla minsting i en klass och valpen i en annan och båda klasserna börjar samtidigt, båda klasserna har banvandring samtidigt och jag startar som nummer 1 med minsting och 30-någonting med valpen. så det är ju inga problem med starterna, men hur jag än gör får jag inte ihop banvandringarna. jag måste ju prioritera minstings klass eftersom han startar först. men även om dom delar upp banvandringarna, för det brukar de göra när det är många startande, så lär jag inte hinna med banvandringen i valpens klass för då måste jag ju värma upp minsting och hålla mig startberedd. SEN kommer ju en lång väntan, men då har ju valpens klass redan börjat och då är det för sent för banvandring. men ja, det är väl bara att gilla läget och försöka göra det bästa av situationen, men optimalt är det ju inte. jag hade verkligen önskat att båda två kunde ha blivit godkända och uppflyttade den här tävlingen, då är vi liksom klara med rallylydnaden för i år och sen kan jag börja träna minsting för fortsättningsklassen till nästa säsong och bara fokusera på brukset och lydnadsklass 3 med valpen. jaja, går det så går det. går det inte är det en tävling till nästa helg och går inte det heller så får det väl vara till nästa år, det är ju inte precis hela världen.
men åh, vad jag längtar efter lugn och ro. FATTAR INTE hur saker i kalendern bara byggs på hela tiden. jamen lyssna på detta liksom (eller nej, det förväntar jag mig inte att någon ska göra. jag skriver det mest för att skapa struktur för mig själv): den här helgen är det ju som sagt var rallylydnadstävling. ja, det är i och för sig bara på lördagen, på söndagen är det faktiskt ingenting, så då ska jag väl bara gå i skogen, baka bröd, vila, läsa gamla tidningar och se ikapp någon tv-serie eller så. jag ska fokusera på guldkornet SÖNDAGEN, för sen är det kurs på måndag där jag är hjälpinstruktör, sen ska vi ha prova-på-agility för dessa kursdeltagare på tisdagen, på onsdagen ska jag själv träna agility, på torsdagen var det visst inget (mer än städa hela huset), på fredag är det rallylydnadstävling (om jag inte mot alla odds blir uppflyttad med båda hundarna i helgen, då stryker jag mig), på lördagen är det klubbtävling i agility och på söndagen ska vi ha en aktivitet i rasklubben som lär ta större delen av dagen. sen är det måndag och kurs igen, på tisdagen styrelsemöte med rasklubben direkt efter jobbet, beräknad sluttid okänd men förmodligen sent, på onsdagen agilityträning, på torsdagen medlemsmöte i brukshundklubben, på fredagen ska vi ha personalaktivitet med jobbet och därefter ska jag träffa J och gå ut och äta och dricka vin och skvallra, på lördagen ska vi spåra med kursdeltagarna från måndagskursen och på söndagen är det agilitytävling.
men sen! efter den andra helgen i oktober ser det ut att börja lugna ner sig. det är ju bara ett par veckor till dess, det fixar jag. och jag ska tillägga att jag GILLAR att göra alla de här sakerna. jag tycker nästan alltid att det är jättekul när jag väl kommer iväg, det är väl mest det här att jag känner mig trött och sliten på grund av mycket jobb plus bråket, tjafset och den mentala härdsmältan efter semestern med min släkt. jag hade velat ha några dagar där det inte hände så mycket. där jag inte måste flänga hem från jobbet och sedan flänga iväg igen ett par timmar senare VARJE DAG. men nu är det ju i alla fall ledigt på söndag och så den där torsdagen. och snart är det lugnare (och sen glömmer jag allt detta och tycker det ska bli så JÄTTEKUL att komma igång med saker igen).
men, note to self: måste dra ner på engagemanget i rasklubben nästa år. det är svårt, för alla som är med i den innersta kretsen, till vilken jag också tillhör numera, är supersuperengagerade och tycker att alla andra också ska vara supersuperengagerade och vilja utveckla verksamheten mer och mer. och det vill väl jag med, men de andra supersuperengagerade delar inte sitt ideella engagemang med en brukshundklubb och en agilityklubb som jag gör. och alla är ju och sliter och drar i en och vill att man ska hjälpa till med än det ena och än det andra. och jag hjälper gärna till, jag tycker det är kul och lärorikt på många sätt. i rasklubben styrs mycket av agendan när det är utställningar och spårprover och övriga aktiviteter läggs så det inte krockar med detta. men i det avseendet krockar det med min tränings- och tävlingstermin, och jag har kommit fram till att nä, jag är faktiskt inte beredd att fullständigt slå knut på mig själv för att få ihop det. de får klara sig med lite mindre av mig helt enkelt.
nu: äta lunch. sedan ska jag jobba undan det sista, åka och handla och sedan hem och, tja, gå och lägga mig typ. ska gå upp klockan 5 i morgon bitti, HUR TÄNKTE JAG HÄR (svar: jag tänkte mig kanske att denna tävling inte skulle börja 7.30 utan mer...9-10 eller så. men så var alltså inte fallet).