Grodan cyklar nu

Jazzie 2014-09-13 21:16 (inga kommentarer)
Skulle ha varit ute och sprungit just nu. Men huvudvärken från helvetet sitter där den sitter. Så ikväll blir det inte många knop.
Jobbet är pissjobbigt just nu. Och jag har svårt att sova.

Jag hade en text som jag gått och tänkt på i några dagar. Men nu kommer jag bara inte på den. Så det får väl vara.

Här hemma har Grodan lärt sig cykla. Bara så där. Vi som inte ens har hållit på att öva. I slutet av förra veckan var han hos mormor och morfar. Då hängde de nere i lekparken hela dagarna. Tydligen tog han en tvåhjulig lekparkscykel och började cykla på. Jahapp. Så när han kom hem fick vi ta av stödhjulen på hans hoj här hemma. En lekparkscykel och en vanlig cykel är ju inte riktigt samma lika. Så jag har fått ränna runt ett par varv så där om man gör när man övar med sin unge. Men det hade jag inte behövt. Jag släppte taget och han vinglade vidare och bara fortsatte att cykla. Det ser inte alltid så övertygande ut. Men cyklar det gör han.
Jag och Sambon hänger verkligen inte med.

Tusse meddelar nu att hon är en stor kille. Så nu får man inte göra någonting för att hjälpa. Och blir väldigt förnärmad när man häller vatten i hennes glas till middag. Som man har gjort varenda dag.
- Mamma! Jag dricker mölk. Jag är en stor kille nu. Jag dricker mölk på dagis oskå.
Hon dricker inte mjölken något vidare. För det mesta står glaset orört när middagen är slut. Men det är inte det viktiga. Inte enligt Tusse. Det viktiga är att hon är en stor kille. Alternativt en stor prinsessa.

Våra barn rusar fram i sin utveckling. Dagarna rusar på de med. Jag hinner inte med. Och ändå gör jag nästa ingenting. Annat än vardagen. Samma repa varje dag.
Idag röstade jag.

Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte