Mitt jobb är för otillfredsställande
Jazzie 2014-09-01 14:24 (inga kommentarer)
När jag är här tragglar jag väl mig igenom dagen. Men jisses vad jag inte tycker det är roligt att gå till jobbet.
Det är alldeles för mycket. För mycket som är uppe i luften. För mycket som inte blir gjort. För mycket som inte har svar.
Sen är det alldeles för lite. För lite som jag vet hur jag faktiskt gör. För lite där jag känner att jag är bra. För lite som jag kan stänga. För lite som jag kan lägga till handlingarna. För lite svar.
Varje dag kommer nya problem. Utan svar eller lösning.
Var och varannan dag dras jag in i ytterligare förbättringsjobb där vi ska göra något dåligt bättre. Men jag vet inte hur. Och jag har inte tiden.
Hur ska jag få mitt jobb roligt?
Traggla vidare tills jag har lärt mig tillräckligt för att det ska bli bättre?
Byta jobb?
Annat alternativ?
Jag vet inte. Jag vet inte vägen framåt är. Så jag fortsätter där jag är. Ser om det kommer finnas en väg framåt eller inte.
Min födelsedag blev fin.
Det är alldeles för mycket. För mycket som är uppe i luften. För mycket som inte blir gjort. För mycket som inte har svar.
Sen är det alldeles för lite. För lite som jag vet hur jag faktiskt gör. För lite där jag känner att jag är bra. För lite som jag kan stänga. För lite som jag kan lägga till handlingarna. För lite svar.
Varje dag kommer nya problem. Utan svar eller lösning.
Var och varannan dag dras jag in i ytterligare förbättringsjobb där vi ska göra något dåligt bättre. Men jag vet inte hur. Och jag har inte tiden.
Hur ska jag få mitt jobb roligt?
Traggla vidare tills jag har lärt mig tillräckligt för att det ska bli bättre?
Byta jobb?
Annat alternativ?
Jag vet inte. Jag vet inte vägen framåt är. Så jag fortsätter där jag är. Ser om det kommer finnas en väg framåt eller inte.
Min födelsedag blev fin.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte