när kristallsjukeyrseln var som värst gnällde jag över att just jag tvunget ska drabbas av en massa konstiga åkommor, kunde jag inte bara bli förkyld som alla andra liksom?
nu har den värsta yrseln gett med sig (hypotummar för att det inte blir något återfall den närmaste tiden, pls) och jag kan till och med böja huvudet bakåt och lägga mig och resa mig rätt snabbt utan att det börjar snurra. kvar är bara den där ostadighetskänslan, att det gungar till då och då, och den lär väl hålla i sig några veckor om det ska gå till som det gjort de andra gångerna. det är jobbigt men det går att leva med.
och i morse vaknade jag och var...just det, FÖRKYLD. jag minns inte ens när jag var förkyld sist, men det känns som att det var otroligt längesen. fast det här kan jag ta, alla gånger hellre en förkylning än att världen åker karusell och jag inte vet när eller ens om jag får kliva av.
och så är det fredag och inget planerat i helgen. vi ska laga och äta god mat och kanske titta på tv, det är allt jag vet. det känns som en bra plan.