i natt vaknade jag till och tyckte att jag hade lite svårt att fästa blicken, men sånt är ju svårt att veta när det är natt och mörkt och man är precis nyvaken. jag låg kvar och vände mig några gånger och vid ett tillfälle tyckte jag att jag upplevde en kort släng av karusellyrsel och tänkte att åh nej, bara det inte är kristallsjukan nu igen. eller "nu igen" är kanske att ta i, senast var 2008 tror jag. men i alla fall. vaknade i morse, kände mig rätt okej men blev lite yr när jag skulle upp ur sängen. men annars ingenting. sen nu under förmiddagen har jag känt mig lite skum, onormalt trött och så har det lite då och då kommit små lätta yrselattacker. ett par sekunders ostadighet bara, så inget jätteallvarligt. tänkte jag. fast för en stund sedan provade jag att böja huvudet snett bakåt-uppåt åt vänster sådär som jag vet provocerar min kristallsjukeyrsel när jag har den, bara för att kolla så att det inte var det. och PANG utan förvarning så drog karusellen igång, hela rummet snurrade i 180 km/h och jag var tvungen att hugga tag i skrivbordet för att veta vad som var upp och ner och fram och bak. så kristallsjuka it is.
FAN OCKSÅ. det är ju inte farligt och de gånger jag har haft det tidigare har den mest akuta yrseln gått över på några dagar och det snurrar ju inte exakt hela tiden och jag har inte några direkta anlag för åksjuka. så det kunde ju ha varit mycket värre. men också avsevärt mycket bättre. och det tråkiga är att även om den akuta fasen lägger sig hyfsat snabbt följer veckor eller månader då det dyker upp sekundsnabba yrselanfall, som att världen gungar till och blir sedan stilla igen, lite när som helst. det är kanske inget att gnälla över i ett större perspektiv men det är ändå jobbigt. och uttröttande.
just nu vill jag bara lägga mig ner och gråta en skvätt över det här måndagsexemplaret till kropp. ATT DET ALDRIG KAN FÅ VARA BRA LIKSOM. men det är väl bara att bita ihop och sen åka hem och göra epleys eller semonts och hoppas på det bästa. så kul har jag det alltså.