första arbetsdagen efter semestern avklarad, det gick bra och några större katastrofer hade inte inträffat under min ledighet. vad jag vet i alla fall. på mr S' jobb var det värre. åtta stycken fick besked om uppsägning, däribland han. fast han har ju redan fått gå ner till halvtid, så det var väl nästan en...tja, inte befrielse kanske. men ovissheten är ju inte speciellt kul. att jobba på ett företag som befinner sig på ruinens brant är inte heller kul. sen är det för allt i världen inte ett dugg kul att vara arbetslös heller. fast att vara arbetslös på halvtid känns nästan som om det vore värre. för arbetsförmedlingen verkar det inte vara någon skillnad, man ska följa sin handlingsplan och bevaka och söka alla jobb och redovisa vad man har gjort och i största allmänhet vara tillgänglig och tillmötesgående hela tiden även om man jobbar heltid varannan vecka.
ja, så nu är det så här. men det är ju bara att bita ihop och försöka hålla näsan ovanför vattenytan i väntan på bättre tider. mitt jobb fanns ju i alla fall kvar, det är ju alltid något.
idag börjar jag med 5:2 igen. eller den här veckan rättare sagt. jag gav mig själv ledigt från det under semestern precis som jag gjorde under julledigheten, mest för att orka gå jättelånga promenader med hundarna varje dag men också för att jag helt enkelt hade lust att unna mig att äta gott och lite vad jag ville under de här lediga veckorna. men nu får det bli lite ordning igen så 5:2 it is.
och så är jag så JÄVLA trött på min diskbuktning i ländryggen, den går ju fan aldrig över. jag tränar pilates och annan bålstabilitet, jag gör mckenzie och nu har jag ju inte sprungit på...ja, minst sex-sju veckor, men det märks ju ingen direkt skillnad. så trött på de här huggen som kommer vid vissa rörelser och snart minns jag väl inte hur det känns att inte ha det så här, precis som jag inte längre minns hur det känns att inte ha ett bakgrundsbrus av smärta i nacke och axlar. kul liv, NOT.
och tjejmilen är ju bara att glömma, och jag är sur för jag var så peppad inför detta. men även om jag som genom ett mirakel skulle bli bra över en natt har jag ändå tappat all kondition. "jamen du kan väl gå loppet", tyckte mr S, och jag bara "men jag är ju med i TIDTAGNINGSKLASSEN". inte för att jag bryr mig om tiden SÅ, men nä. får jag inte springa så kan det kvitta. så är det någon som vill ha eller känner någon som vill ha en plats i startgrupp 6 (tror jag det var) så hojta till.
till stockholm ska vi i alla fall åka ändå den helgen. en hypofika kanske, någon?