så kom den då till slut, den allra sista semesterdagen. jag har egentligen inget emot att börja jobba igen även om det alltid känns som att de här veckorna har gått alldeles för fort och att man gärna hade varit ledig lite till. men det är inte jobbet som gör att jag sitter med lite lightångest nu, med betoning på både lite och light, utan det är mest att jag drar mig lite för ytterligare några veckor med världens tråkigaste assistent. alltså, hon jobbar ju bra, det är verkligen inte där problemet ligger. men det är lite som att jobba med moaning myrtle i harry potter. det är suck och stön och pust och flämt HELA TIDEN, det går liksom aldrig att hitta något positivt om någonting. alltså jag orkar fan inte med såna människor i för stora doser och då är det ju rätt trist att jobba ihop med en sån. men men. det är några veckor till och sen är det över för den här säsongen.
och hur det ska bli med någonting är det väl fortfarande ingen som vet. vår labbchef har sagt upp sig och slutar om några veckor. ingen vet om det ska komma någon ny, tanken är väl att det ska det men det beror på om företaget ska säljas och i så fall vad de nya ägarna eventuellt vill. det påverkar väl i och för sig inte mitt jobb så mycket, men det känns ändå ovisst eftersom vi jobbar i samma lokaler och delar på utrustning och fjuttiga personalutrymmen och gränsen mellan den ena och andra avdelningen inte på något vis är självklar, varken fysiskt eller organisatoriskt. då krävs det ju att man i alla fall står ut med varandra och helst mer. men jaja. den dagen, den sorgen.
nu ska jag försöka fånga den här dagen, och det ska väl inte direkt göras via internet. dessutom gick min datormus precis sönder och är det något jag hatar så är det att navigera med pekplatta, så här lär jag nog inte bli så långrandig.