Engångsligg jag aldrig hade

Jag var på väg någonstans härom dagen. Får syn på något, som väcker en tanke, som i sin tur väcker en annan tanke och som råkar väcka ett gammalt minne om ett gammalt engångsligg jag sen länge har glömt bort.
Hängde ni med?

Alltså, jag sitter där i bilen, och pga en kedjereaktion börjar jag tänka på ett gammalt engångsligg. En människa och en händels som jag inte tänkt eller ens kommit ihåg på väldigt många år.
Vad var det han hette? Nej. Minns inte.
Jag minns detaljer om hur han ser ut. Och vart han bodde. Och att han hade en hund. Men låg vi verkligen med varandra? Jag minns inget sex. Men jag minns att jag låg i hans säng på morgonen. Så rimligtvis finns där en sexuell akt som tiden har sopat bort.
För nej, det handlar inte om någon superfylla med minnesbläckor. Eller om något daterape med droger inblandat.

Bara en hederlig - tiden-har-gett-glömskan-plats.
Det gamla minnet väckte tankar.
Hur många killar har jag egentligen glömt? Nu låter det som om jag är med i 300-klubben och min historia bara dräller av en massa ligg här och där. Så är det inte. Men jag förlorade min oskuld vid 18 års ålder och träffade min Sambo när jag var 34 år. Åren däremellan har jag varit mer singel än tillsammans med någon. Även om man har sex väldigt sällan så blir det med åren sakta några stycken.
Av alla jag har haft sex med är ju inte de nödvändigtvis engångsligg. Men återigen. Med åren bygger det sakta upp till en liten skara.

Hur stor? Hur liten? Ja, det vet jag ju inte dårå. Eftersom jag inte vet vilka jag har glömt.
Och jag tänker tillbaka. Vilken ångest som ofta hängde ihop med ett engångsligg. Ibland för man önskade att det skulle bli något mer. Ibland för att man verkligen inte önskade sig något mer och kanske också ångrade lite ligget man nyss hade haft. Men allra mest hade jag ångesten kring snacket som riskerade att bli som konskevens av natten. Vilka skulle snacka? Vad skulle sägas? Vad skulle sägas om mig bakom min rygg?
En skräck som föddes i gymnasiet då jag efter en finlandskryssning klev av båten som skolans nya hora. Att jag var oskuld när jag gick på båten och även när jag gick av båten var inget argument som tog kål på några rykten. För rykten kan man helt enkelt inte försvara sig emot. De lever sitt eget liv.

Nåja. Skit samma. Det där är längesen nu. Och jag har gått vidare i livet. Till slut.
Men under mitt 20-tal så var i alla fall risken för rykten en ganska bra argument för mig att hålla engångliggen till ett minimum. Och en rädsla som födde mycket ångest de gånger ligg ändå skedde.
Tänk om jag vetat då vad jag vet idag. Hur obetydliga dessa ligg skulle bli. Hur bortglömda de skulle bli. Och människorna. Hur en människa som varit innuti mig inte ens kan kommas ihåg. Så liten var han i det långa sammanhanget.

Tänk om jag visste det då.
Det finns en hel del ligg som jag önskar att jag inte hade tackat nej till. Om jag hade vetat.
Nu är detta inte helt sant. Så klart. För liggen fanns ju där i minnet i många år innan de bleknade. Och resan från att vara mitt i till att kommit så här långt på avstånd inte sker från ena dagen till den andra.
Men ändå. Fan. Som jag har våndats. Så många hångel som jag sen lämnat trots att jag nog gärna hade velat haft sex. Killar jag hade velat prova, även om det så bara var för en natt. Eller varför inte, att bara få knulla för att jag är kåt. Skita i vad andra kan tycka. Och inte tycka det är jobbigt dagen efter. Det hade ju varit jäkla befriande.

Jag kan inte minnas ett enda sånt ligg. Där jag bara knullade och dagen efter var det bakom mig. Så synd. All den ångesten och energin. För att idag inte ens veta om jag minns människan eller inte.
Idag ska jag ägna bilturen hem att fundera på vilka snubbar jag önskar att jag hade legat med.

Hej så länge.