Dagens skiva till kaffet
Jazzie 2014-07-01 15:57 (inga kommentarer)
Denna jävla inför-semester-stressen. Den har liksom inga gränser.
Dels är det sitt eget jobb som man vill hinna baka ihop i trevliga paket innan man går på semester. Men sen är det alla andra som vill göra likadant. Så i ca en månad har nu alla bara skyfflat saker ifrån sina skrivbord in på någon annans. Förslagsvis mitt. Man bara öser ur sig. Det bokas möten. Det bokas workshops. Det skrivs rapporter. Det delas ut jobb. När kärntiden inte räcker till så bokas luncher och kvällar in.
Jag som jobbar bara 85% är det utanför min arbetstid när mötena läggs 16.30 och senare. Men vad ska folk göra? Det måste ju hinnas med innan semestern.
Det är så sjukt. Man jobbar arschlet av sig för att få vara ledig några veckor på sommaren. Sen kommer man tillbaka och då får man jobba av sig bakdelen en gång till för att komma ikapp med allt. Sen är semesterns vila som bortblåst.
Ok. Sorry. Jag står INFÖR min semester. Jag är som mest slut. Jag orkar knappt kliva upp på morgonen. Jag och Sambon är griniga och har kort stubin. Allt det där som brukar vara just innan semstern. Så allt är fel. Eller irriterande. Eller driver en till vansinne.
Men, skit samma, jag skulle komma fram till en slutsats var tanken. Något jag funderade på för många år sen. Då jag inte hade familj att ta hänsyn till. Tänk om man inte tog en massa veckor semester? Tänk om man jobbade på precis som vanligt året om, med bara några strödagar här och där. I gengäld hoppade man inte in för någon annan under sommaren heller. Man jobbade med sitt. Året om. Kanske skulle man få ett jämnare tempo som på totalen gav ett hyfsat ok läge?
Jag säger inte att det skulle bli så. Jag säger bara, kanske?
Dels är det sitt eget jobb som man vill hinna baka ihop i trevliga paket innan man går på semester. Men sen är det alla andra som vill göra likadant. Så i ca en månad har nu alla bara skyfflat saker ifrån sina skrivbord in på någon annans. Förslagsvis mitt. Man bara öser ur sig. Det bokas möten. Det bokas workshops. Det skrivs rapporter. Det delas ut jobb. När kärntiden inte räcker till så bokas luncher och kvällar in.
Jag som jobbar bara 85% är det utanför min arbetstid när mötena läggs 16.30 och senare. Men vad ska folk göra? Det måste ju hinnas med innan semestern.
Det är så sjukt. Man jobbar arschlet av sig för att få vara ledig några veckor på sommaren. Sen kommer man tillbaka och då får man jobba av sig bakdelen en gång till för att komma ikapp med allt. Sen är semesterns vila som bortblåst.
Ok. Sorry. Jag står INFÖR min semester. Jag är som mest slut. Jag orkar knappt kliva upp på morgonen. Jag och Sambon är griniga och har kort stubin. Allt det där som brukar vara just innan semstern. Så allt är fel. Eller irriterande. Eller driver en till vansinne.
Men, skit samma, jag skulle komma fram till en slutsats var tanken. Något jag funderade på för många år sen. Då jag inte hade familj att ta hänsyn till. Tänk om man inte tog en massa veckor semester? Tänk om man jobbade på precis som vanligt året om, med bara några strödagar här och där. I gengäld hoppade man inte in för någon annan under sommaren heller. Man jobbade med sitt. Året om. Kanske skulle man få ett jämnare tempo som på totalen gav ett hyfsat ok läge?
Jag säger inte att det skulle bli så. Jag säger bara, kanske?
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte