Så här på måndagen

Jazzie 2014-06-30 16:15 (1 kommentar)
Och livet fortsätter. Vi gör vad vi kan för att hänga med. Men misslyckas ganska ordentligt.
I fredags när Sambon hämtade barnen önskade fröknarna honom och ungarna glad sommar. Ni kan ju gissa hans förvåning med tanke på att vi jobbar två veckor till.
Men enligt lappen vi har lämnat till dagis skulle ungarnas sommarlov börja idag.
Se där ja.

Efter lite panik och rabalder har vi ändå löst vår situation. Dagis, mormor-morfar och farmor-farfar får alla skjuta till för att täcka upp för vår miss. Vi själva jobbar.
Ja. Ni hör ju själva. Vi är fan inte med i den här matchen just nu.

I helgen åkte vi och tittade på ett hus vi inte skulle köpa. Farligt farligt.
Tror att vi kom därifrån utan att ha sugits in i fantasin att renovera hela eländendet och skaffa oss får, höns och en jävla massa ofinansierat jobb.
Jag säger tror, för det är inte förrän fanskapet verkligen är sålt som jag kan vara helt säker. För spännande var det. Mycket jobb var det. Och det går nog att plöja ner precis hur mycket pengar som helst på stället.

Sen var vi och fikade på fina fiket som har mitt hjärta i sin hand. Och så handlade vi lite blomster som gjorde det finare hemmavid.
Och shit. Nu måste jag dra.

Mer text en annan dag.

ikapiika

Jag vet inte om det är snällt egentligen men det är så fantastiskt skönt att läsa att inte alla andra har superkollen hela tiden, när man själv tappar bollar till höger och vänster. Jag hoppas att ni kan komma ikapp er själva under semestern och tur att det löste sig.

2014-06-30 19:30:53


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte