Familjehögtidsångest

Midsommar. Barnen dansar runt midsommarstången med sina blomsterkransar käckt på svaj. Vi leker irländsk julafton och spelar lite kubb. Äter sill och nypotatis och dricker snaps och skålar och ler över denna ljuvliga sommartid. Och så de obligatoriska jordgubbarna förstås. Alla tillsammans. Vuxna och barn. Underbara, härliga sommarhögtid.

Men ångesten tynger bröstet även detta år. Den totala känslan av misslyckande. För vad spelar det för roll att ha en lyckad karriär, en fin bil och ett fint hus och vara allmänt sådär himla perfekt och lyckad i allt när man saknar det vikigaste. En familj.

Men jag klistar på leendet och sätter på mig den finaste midsommarklänningen även iår. Biter ihop och gör det jag måste. Bryta ihop får jag göra imorgon. Fan, jag gillar ju inte ens sill. Varför gör jag det här?