Och dom som betytt något

Det var någon här som som skrev om alla dessa karlar som passerat och jag reflekterade lite över vilka som faktiskt betytt något. Sådana där som finns kvar i minnet för alltid. De där som fortfarande väcker varma känslor även om de tillhör historien.

Vi har A som jag var bästa vän med, men också hemligt förtjust i under många år. Vi var hemligt förtjusta i varandra. För honom var det viktigt att vara ihop med skolans snyggaste tjejer och jag tillhörde inte den kategorin. Jag var en av pluggisarna och inte särskilt snygg. Men vi hade något särskilt och hånglade i smyg på varje fest.

Sen var det D som jag hade en fling med under slutet av gymnasietiden. Jag lyckades strula till det ordentligt och han blev ihop med en annan tills vi sågs igen ett par år senare. Vi blev genast ett par och jag minns att jag var så kär att det var overkligt. Han blev min första sambo och vi höll ihop i ganska många år innan livet kom emellan och vi valde att gå skilda vägar.

Och så P som definitivt kvalar in som en av mina största kärlekar. Vi hade världens struligaste relation och var aldrig ett par. Jag försökte förtvivlat få honom att förstå att jag ville att det skulle vara han och jag på riktigt. Jag var övertygad om att han var kär i alla andra och i efterhand har jag förstått att jag nog inte varit särskilt tydlig med vad jag ville.

Sen har vi M som trots allt nog alltid kommer att vara nummer ett på väldigt många sätt. Känslorna för honom var så starka att jag under många år valde att acceptera ett liv som tycktes obegripligt för så många andra. Kanske var det en illusion. Kanske var det aldrig på riktigt. Men den mannen tog mig med storm och jag blev som förtrollad av hans existens. Jag måste än idag påminna mig själv om de mörka minnena för att inte gå förlorad i tankarna på det ljusa som fanns.

B är person som helt otippat fick mig knäsvag utan att jag ens förstod vad som hände. Han läkte såren litegrann efter herr M och fick mig att åtminstone tänka tanken att jag skulle kunna vara en kvinna värd att älska och åtrå.

Samma gäller E som dök upp en sommar och försvann lika snabbt. Det fanns ingenting i våra liv som var kompatibelt och vi hade alla odds emot oss. Men redan vid första mötet kände jag en kemi och en attraktion som jag inte kunde motstå. Den längtan han fick mig att känna påminde mig om hur äkta kärlek ska kännas.

Det är med nyfikenhet jag funderar på vilka kärlekar jag ska möta i framtiden. Vilka män kommer att beröra mig på riktigt. Vilka kommer att spela någon roll.