Bara frustration

Jag hinner inte med! Det är så sjukt jävla mycket överallt och jag har noll stressmotstånd. Jag pallar inte. Ungarna har varit på landet hela arbetsveckan. Kan tyckas att det skulle ha gett oss lite lugn. Men så är det ju inte. Det öppnar ju bara möjlighet att jobba så mycket man kan och försöka få till en massa annat som man annars har svårt att hinna med. Dessutom var det två av 4 dagar med kvällsaktiviteter. Allt ska ju hinnas med innan midsommar. För sen dör ju all vardag när semestrarna tar vid. Så sektionsmiddag. Sommarfest. Och 1000 saker på jobbet ska vara klart till midsommar. Och enligt ryktet så är det midsommar på fredag.
Hur fan gick det till??

Inte blir det mindre stressigt att mamma fyller 70 på midsommarafton. Vi döttrar ska hålla ihop hela midsommarplanen. Tack och lov ska inte mamma ha stor fest. Och vi tänker inte ge henne någon heller. Hon vill inte. Så det är jag just nu ganska tacksam för.
Det faktum att vi är tre systrar är inte så där väldigt mycket hjälp. Lillasysters liv får ju mitt liv att framstå som semester. Hur hon överlever fattar jag faktiskt inte. Storasyrran har ju också fullt upp. Hon är ändå den som har tagit tag i planeringen. Men man kan ju inte lämna hela skiten till henne. Det är inte schysst. Och det skulle jag inte vilja heller. Det är bara att hitta tiden. Den finns ju trots allt där. 24 timmar vart enda dygn. Aldrig mer. Aldrig mindre.

Det mest hade varit ok om det inte vore för att jobbet verkligen suger just nu. Fy fan vad frustrationsnivån på bygget slår i taket just nu. Jag kräks på skiten.
Nu tänker jag inte skriva mer.