Hej där
Jazzie 2014-05-23 22:48 (inga kommentarer)
Nu har nog 4-5 hyppotexter kommit och gått utan att jag fått tummen ur att sätta mig och skriva ner dem.
Idag var jag hos doktorn. Snippan-doktorn. Hon konstaterade att jag både hade urinvägsinfektion och svamp. Se där. Det var la roligt. Medicin för båda fick jag. Så nu kör vi.
Jobbet är stressigt. Mina jogging-pass går bra och idag har jag sprungit för första gången i mitt liv 5 km under 30 minuter. Härom veckan sprang jag milen på en timme.
Jag skulle ha sprungit ett 10km-lopp i går. Men då ägnade jag mig åt magsjuka Tusse istället. Var livrädd att vi andra skulle dras ner i träsket också. Men det ser ut som vi har klarat oss. Peppar, peppar.
Så imorgon hoppas jag att alla mår prima så att vi kommer iväg till Tyresö och kollar på riddarspel. Vilket får mig att inse att jag genast måste ringa min syster och bestämma det sista.
Hej så länge.
Idag var jag hos doktorn. Snippan-doktorn. Hon konstaterade att jag både hade urinvägsinfektion och svamp. Se där. Det var la roligt. Medicin för båda fick jag. Så nu kör vi.
Jobbet är stressigt. Mina jogging-pass går bra och idag har jag sprungit för första gången i mitt liv 5 km under 30 minuter. Härom veckan sprang jag milen på en timme.
Jag skulle ha sprungit ett 10km-lopp i går. Men då ägnade jag mig åt magsjuka Tusse istället. Var livrädd att vi andra skulle dras ner i träsket också. Men det ser ut som vi har klarat oss. Peppar, peppar.
Så imorgon hoppas jag att alla mår prima så att vi kommer iväg till Tyresö och kollar på riddarspel. Vilket får mig att inse att jag genast måste ringa min syster och bestämma det sista.
Hej så länge.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte