I helgen var jag på resa med en massa fina människor, i en stad som jag knappt besökt tidigare i vuxen ålder. Jag gjorde som jag brukar göra i sådana städer: jag memorerar kartan (-ish), hittar några hållpunkter (typ vatten, hög byggnad, bro, station) och ger mig ut på egen hand för att upptäcka. Den här gången i löparkläder tidigt, tidigt på morgonen (när man vaknar 6.30 i ett rum med fem andra snarkande kvinnor och det är odrägligt soligt utanför känns det inte direkt som ett svårt val). Jag sprang lite här och lite där, lyssnade på Tigerdrottningen och blev helt vansinnigt lycklig av både solvärmen och doften av HAV. Herregud vad jag älskar havet. Saltvatten och tång i näsborrarna och jag blir en liten kattunge inombords, mungiporna bara vänder uppåt.
Fin var den turen, och fin var frukosten, sällskapet och allt annat. Hela lördagen, som började med löpning, var en dag att spara, stoppa på en säker plats och ta fram en dag när allt är skräp. På eftermiddagen strövade vi ett litet gäng rätt långsamt genom staden, hittade en plats för improviserad picknick vid vattnet, öppnade en varsin öl, gick på händer och fotograferade och hade frågesport medan solen gick ner och det fortfarande var varmt nog för linne. Efteråt dusch och tillsnyggning, sen middag med rödvin, glass och donuts, fortsatt stilla vandring genom nattlivet. Det doftade blommor och varje ögonblick var ett kodakmoment. Typ.
Och ja, OVMN var med. Det började med att vi hamnade bredvid varandra på tåget och något av allt det stela och konstiga som varit löstes upp där i tågsätet. Vi kunde småprata och vara tysta och det blev varken kladdigt eller hårt (hehe.. phrasing). Resten av helgen hängde vi liksom ihop, tillsammans med andra men aldrig isär. Vänner, utan benefits men med en adderad känsla av liksom... åh ni vet den där vibrerande elektriska närhetskänslan. Ja, från mitt håll då, fan vet som vanligt vad han tänker. Eller, jag vet väl vad han tänker men jag tror ändå att han menade det han sa när han sa att han gillar att umgås, typ. Det känns fint ändå.
Fantastisk helg alltså. Vill INTE ha vardag. Vill INTE jobba. Vill bara ströva runt, lukta på blommor, skratta med vänner, dricka öl, träna ibland och bo i en levande stad. Eller i alla fall i en levande stadsddel.