En månad med anpassad kost är över. Förutom ett par glassessioner första veckan, två dagar med lite alkohol, något wienberbröd och en påse godis och några kvällar med lite väl många paleo-chokladbollar, har jag skött mig väldigt bra. Resultat? Från 74-75 kg till 70-71 kg. En plattare och gladare mage, allmänt lite mer fasthet i köttet. Väldigt sällan kroppsångest, eftersom kroppen mått bra. Mina lår gnager fortfarande inte i varandra, men sånt tar ju längre tid.
Det har funnits kanske 10 tillfällen då jag känt att vadfan gör jag den här grejen för?! Där jag verkligen hade gått bananas på osten, efterrätterna, kakorna, bullarna, alkoholen, nötterna. Om jag fått. Men valet har liksom inte funnits (förutom vid de två dagarna ovan då jag fick äta precis som jag ville och ändå faktiskt skötte mig riktigt bra) och då har det ändå varit lätt. Sockersuget är minimalt oftast, likaså brödsuget. Ost saknar jag inte rent fysiskt men det är ju himla kul med ost i det mesta som man äter.
Det jag saknat mest är spontaniteten. Att ta en macka när det känns smidigast, att växla frukost (man blir trött på ägg, banan och kokos alltså, det blir man). Men jag har varit mätt på ett skönt vis större delen av tiden och även om det blivit en del energirik mat (nötter, dadlar) har jag definitivt minskat mitt kaloriintag. Jag har tränat lite mindre också och kanske ser jag resultat även där?
Nä. Känner mig svagare än nånsin :( svag och trött och liksom seg. Men det handlar mycket om teknikträning också, även om man KAN slita sig upp i 50 pull ups utan band (vilket jag gjorde igår) med hjälp av kip är det inte särskilt bra i längden. Måste jobba på den tekniken alltså.
Ja, mer om detta nån annan gång kanske. Nu ska jag gå och rösta och köpa frukost!