måndag och regn och lite deppigt. jag är så trött på att ha så förbannat mycket att göra. det ÄR ju så det är så här års, det vet jag ju. jag vet ju också att det går över, att det kommer en period när allting lugnar ner sig och man kan, tja, unna sig att jobba med bara en sak i taget till exempel. eller att gå hem i tid varje dag, eller bara VETA att man kan gå hem i tid varje dag utan att det orsakar någon form av mindre katastrof. men vad hjälper det att veta att det lugnar sig någon gång efter sommaren när det är maj nu och man måste göra allting samtidigt och i expressfart och vara klar med allting helst redan förra veckan?
och så är jag så jävla sur på mr S, det är väl mest det som skaver egentligen, för det suger liksom musten ur mig och tillsammans med domedagsstämning och helvetiskt mycket att göra på jobbet så blir det liksom too much. är sur, eller rättare sagt förbannad, ledsen, besviken, för att han FAN inte kan gräla på ett konstruktivt sätt utan tycker att det är helt okej att bli förbannad och när man är förbannad så kan man liksom häva ur sig exakt vad som helst till den andre och sen ska man bara liksom låtsas som att det aldrig har hänt för att det ska väl jag på något sätt fatta av mig själv att han inte menade det. helst utan att han ska behöva säga något eller anstränga sig. och om jag vill reda upp saker på ett sätt som inte passar honom (det vill säga, till exempel påpeka att det fan inte är okej med personangrepp bara för att man är förbannad, och vill man lösa ett problem ska man fokusera på sak och inte person) så heter det att jag bara blåser liv i konflikten, alternativt skapar en ny. och om jag sedan skiter i att ta tag i det så är jag istället en långsint jävel som överhuvudtaget inte går att resonera med.
jahaja. så har jag det. igår var jag på hundutställning, det gick väl sådär. bryr mig i och för sig inte jättemycket, för utställning är väl den del av hundvärlden som är minst intressant. igår var dock första gången jag var med som arrangör, så det var ju en ny ergarenhet. fast jag har ju arrangerat en miljon hästtävlingar i mina dagar och det är ju lite samma princip. så även om jag nu som person är både konfliktskapande och långsint och utöver det dum i huvudet i största allmänhet så är jag i alla fall en jävel på att organisera och styra upp och få saker att flyta på. och sen fick jag avvisa folk som inte hade där att göra och gå runt och vara id-kontrollpolis och det passar väl mig och min personlighet alldeles ypperligt då. har säkert fått några nya fiender, fast de flesta var faktiskt väldigt trevliga.
jaha, nähä, nu ska jag väl jobba lite då. min assistent var och jobbade på vårt utländska dotterbolag förra veckan, men enligt uppgift ska hon komma hit idag. det går dock inte att bringa någon klarhet i vad som felas kollegan på dotterbolaget, bara att hon är "sjuk" i någon mystisk åkomma som ingen vill tala om vad det är. en sak är i alla fall säker och det är att det inte är bra. det bådar inte gott och kanske är det min tur att åka dit nu. OCH JAG VILL INTE. och sen kan jag tycka att ja, det är ju fint att vi är solidariska och hjälps åt mellan bolagen, men i helvete att någon av de andra bolagen skulle skicka hit någon av sina medarbetare om jag blev sjuk.
---
och som om det inte vore nog så krånglar min jävla ländrygg igen. det är någon låsning, som nackspärr nästan, fast i ländryggen då, och det har varit så i EVIGHETER nu. eller månader i alla fall. det blev bättre när jag gick till medicinmannen, men bra blev det aldrig fastän han sa att det nog skulle bli det om jag bara fortsatte att vara igång som vanligt. och helt ärligt har jag ingen större lust att betala 600 spänn per besök för att bara bli nästan bra. hade lätt kunnat betala det dubbla eller fan tiodubbla om jag bara visste att jag blev bra. så jag började ringa runt efter andra alternativ. på första stället, vårdcentralen, hade de bara telefontid mellan 8 och 9, får väl återkomma imorgon. ringde ett par privata ställen men på det första kunde de inte ens svara på när de hade lediga tider för "det hade kört ihop sig lite" och på det andra svarade de inte alls. MEN ÅH. vad tröttsamt sånt här är.
mailar med en kinesisk leverantör och det är fan i mig goddag yxskaft över allting. ber jag om ditt så får jag svar på datt. ber jag om feedback på datt så får jag någonting helt annat. det känns som att mailen går om varandra i cyberspace och ingen egentligen vet vad fan man svarar på egentligen. jo, men det här har jag ju tid med.
och så sa min chef att nu "var det min tur" att åka iväg till dotterbolaget och stötta upp där om kollegan inte var tillbaka, vilket han inte visste om hon var. förhoppningsvis är hon, inga-nyheter-är-goda-nyheter och så vidare, men om inte så ligger jag risigt till. fan vad jag inte vill någonting mer än att krypa ihop i fosterställning och hyperventilera just nu.