Svårt förstå ibland att det är en huvudstad jag bor i. Jag som kommer från en liten ort lockades av anonymiteten i Stockholm, men jag springer ofta på bekanta på stan. Jag rör mej inte så ofta inne i city men när jag gör det, visst känner jag igen folk, man hejar eller stannar och pratar lite, det är kul, men ibland känns det bara ankdammigt. Jag var i krokarna kring Stureplan i veckan för att fixa en sak, och när jag satt och väntade/tittade på folk tyckte jag människorna såg så ängsligt medvetna ut. Samma klackar på skorna, välkammade frissor, välpressade kostymer och en del solbrillor, stora och svarta, trots att det duggade. Stora märkeshandväskor. Där jag själv bor är det också homogent, om än på ett annat sätt. Det är genusmedvetet, miljömedvetet, kulturellt - och jag gillar det men tröttnar ibland på likriktningen. Det är samma lika, bara olika uttryck.