Du ser strålande ut

Kommentarer om min fysiska förändring har nu duggat tätt senaste månaden eller så. Kommentarerna varierar men de är alla av positiv anda. Även om kommentaren ”Har du också gått någon jävla diet som alla andra?” kanske är tveksamt andemeningen var positiv eller negativ.

För mig personligen så spelar det inte någon större roll. Visst är det roligt att folk ser att jag är 20kg mindre och att många verkar tycka att det klär mig. Men det är inte viktigt. Jag lägger inte heller så mycket vikt på hur folk väljer att uttrycka sig. Väljer att inte hänga upp mig på deras ordval.
Men jag noterar ändå vissa saker.
1 – I princip alla anser att min viktnedgång är något väldigt positivt.
2 – I princip alla utgår ifrån att det är något jag gjort medvetet och att det är något sunt och bra.

Jag tänker på det ännu mer nu när vi har en i släkten som tappat väldigt mycket i vikt. Men han är sjuk. Vi går alla och är oroliga eftersom man inte hittar vad som är fel på honom. Hos honom är viktnedgången inte alls något positivt.
Jag tänker också tankar kring alla människor som insjuknar i anorexi eller bullemi. Tänk att möta de kommentarer jag får i början av sjukdomen. Och sen försvinner kommentarerna när vikten fortsätter nedåt. Eller tar de kanske inte slut? Får anorektiker höra att de ser fina ut långt ner i sjukdomen? Jag vet inte.
Men det är en väldigt stark boost som jag matas med nu och som BARA ses som en positiv fysisk förändring. OM jag hade varit sjuk, hur hade det varit då?

Jag noterar också att de flesta kommentarer är väldigt fysiskt inriktade.
- Vad smal du har blivit!
- Du ser jättefin ut, så smal du är!
- Håller du på att försvinna? Det är ju bara hälften kvar av dig.
Dessa skulle jag säga är i särklass de tre vanligaste kommentarerna.

Men så kommer det kommentarer som jag tycker är så mitt i prick. Som är en så bra kommentar som tar in många aspekter. Best in class är kommentaren jag fick av en kollega som jag inte längre jobbar med så mycket. Han har inte sett på ett tag och har verkligen ingen aning om vad som pågår med mig och mitt liv. Vi träffar på varandra utanför hissen och pratar lite jobb till en början. Så säger han
- Du ser strålande ut, måste jag säga!
- Tack, svarar jag.
- Mår du bra också? För du ser ut att må bra.
Kanske hade jag inte svarat ärligt om jag hade varit sjuk på något sätt. Men ändå.
Först gillar jag att han använde ordet strålande ut.
Strålande är ett begrepp som täcker in hela mitt yttre. Man måste inte vara smal för att se strålande ut. Strålande är faktiskt ett fantastiskt ord som är en ultimat komplimang. If you ask me.
Sen uppskattade jag verkligen att han faktiskt ändå frågade om jag mådde bra. Som sagt, hade jag varit sjuk hade jag kanske ljugit och sagt att jag mådde toppen. Men det hade ändå nått innanför huden att han ville veta. Att han undrade. Att det var relevant.