En påsk full av mat och godis. Trevligt sällskap och ett helt otroligt väder.
Imorgon är det vardag igen och det är dags att hitta tillbaka.
Känner mig stressad när det gäller jobbet. Det har varit så mycket vab och egen sjukdom att jobbet nu ligger efter så det känns jobbigt. Nu kommer de röda dagarna. Och dagis som stänger för planering. Klämdagar. Och allt annat som ska hinnas med på våren. Jag känner inte att jag har tid att ta några klämdagar och vara ledig. Och jag ber mamma och pappa om hjälp när dagis stänger.
Både jag och Sambon har ungefär samma känsla när det gäller jobbet.
Jag vet att jobbet får stå tillbaka i förmån för barnen. Är de sjuka så är de. Men det har varit non-stop så länge nu. Jag har jobbat någonstans mellan 3-4 hela veckor .. I ÅR!!
Man når en punkt där det börjar bli så jävla jobbigt att försöka hålla rätsida på jobbet. Och där är jag nu.
Jag har verkligen inga krav på mig själv att jobbet är viktigast.
Nej. Nu hinner jag inte skriva mer här idag. Jag måste hoppa in i duschen.
Hej så länge.
Förresten... vad har hänt här på Hypo? Nästan ingen som läser. Och nästan ingen som skriver. Hoppas det är en tillfällig svacka. Jag vet inte vad jag gör om Hypo självdör.
jag hoppas det är lite tillfällig svacka, sådär som det lätt blir på våren när det är så mycket annat som pockar på. annars är det upp till oss att hämta upp det igen!
2014-04-22 12:46:59
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte