men så tröttnade jag och ringde upp den här föreningslivsmänniskan för att säga henne ett SANNINGENS ord. eller nej, det var väl kanske inte min tanke, jag ville mest bara reda ut. och det har vi gjort nu, egentligen hade det väl ingenting med mig att göra och jag kan väl tycka att det var rätt onödigt att dra in mig i det, men men, nu när jag har hela bilden så har jag väl lite mer förståelse. det var väl kanske inte så som jag skulle ha hanterat det, men skit samma, nu har vi lagt det till handlingarna och kör vidare. och det känns så jävla skönt att slippa gå och älta.
sedan passade jag på att avboka valpens viltspårkurs nu i vår, jag visste inte om det var bindande anmälan eller ej men det visade det sig att det var det inte. jag känner att det är lite VÄL smockfullt i kalendern, det finns typ inte en enda tom helg förrän efter midsommar. det är för mycket, jag måste sålla ut vad som är viktigt. valpen är ju färdig viltspårchampion och tanken att gå kurs med honom var mest för att aktivera och ge honom fler utmaningar, men jag måste inse fakta. varje spårtillfälle tar två dagar, det känns som lite för mycket just nu. så nu får jag lägga krutet på minstings viltspårträning och istället finslipa valpen i personspår och så småningom tävla med honom där. det blir nog bra.
imorgon skulle ha varit en svinstressig dag. först var det inskrivning på minstings ena kurs på brukshundklubben i grannbyn klockan tio, sen var det uppstart på agilityklubben här i byn klockan ett och sedan kalas för lille A i samma grannby klockan tre. men så fick jag ett mail att inskrivningen var flyttad till första kurstillfället på måndag, så istället för en stressig flänga-hit-och-dit-dag så känns det rätt så lagom. och på söndag är det INGENTING. skönt.
idag var jag hos min medicinman och jag tror han lyckades få loss låsningen i ländryggen den här gången. jag gillar honom, vi har lätt för att prata och skoja och det är en hel del fnissande under behandlingen. en sån där människa jag skulle kunna tänka mig att hänga med, ta en öl och slänga käft med när andan faller på. men det går ju liksom inte för sig att fråga sånt när omständigheterna är att man är typ läkare-patient och så är han gift och jag är gift och nä. det är absolut inget som ens påminner om flirtigt eller sexuellt, men ändå skulle allt ändå bara bli konstigt om frågan om att träffas i något annat sammanhang skulle komma på tal, vem som än ställde den.
det är lite tråkigt. sen PH dog har jag inte direkt haft någon självklar person att hänga med, ta en öl och slänga käft med när andan faller på. i mitt fall: inte så ofta, jag är ju inte speciellt social. eller så är det bara för att det är så sällan jag klickar med andra människor, att det oftast mer känns som ett arbete som ska utföras när det handlar om så enkla saker som att hänga, ta en öl, slänga käft. det faller sig inte naturligt. och när man sen hittar nån som det känns som att det skulle kunna falla sig naturligt med så går inte det på grund av, tja, konventioner, och på att jag inte vet hur man gör när man skaffar vänner längre om jag ens någonsin har vetat det. så dumt.
ja, men annars är det bra. nu: ett glas vin och så RYTTARELITEN på svt play och sen är det helg på riktigt.