jamen det känns lite så när det nu när det både är fredag och sista februari. nu kan det väl bara bli bättre? fast jag inser ju att jag inte haft det tillnärmelsevis lika jobbigt som många andra den här vintern. jag har väl egentligen inte haft det speciellt jobbigt alls. eller, det har ju varit jobbigt med all domedagsstämning på jobbet, och den lär ju bestå. man vänjer sig kanske, men det är ju inte jättekul, även om stämningen just i våra lokaler är ungefär tusen gånger bättre sen vi blev av med Z. och så min chef som helt oväntat skadade sig, blev sjukskriven och all ovisshet kring det. fast det börjar väl klarna nu, vi stretar på så gott vi kan och förhoppningsvis är han tillbaks om några veckor. men annars har det mesta liksom bara flutit på, tycker jag. inga stora konflikter hemma, fast jag hann väl inte mer än tänka tanken häromdagen så kom mr S och beklagade sig över att det låg hår i duschen. nu är det han som är långhårig och jag som är korthårig, så är det någon som lämnar hår i duschen i vanliga fall så är det han (och är det någon som tar bort det i vanliga fall så är det jag), men nu hade jag först klippt mig och sedan duschat och SLUTLIGEN rensat avloppssilen, men tydligen inte tillräckligt bra då. eller om det låg hår någonstans som jag hade missat, det är väl också möjligt. och såklart får han beklaga sig över att jag lämnar hår i avloppssilen, för det är ju inte så kul (fråga mig, eftersom det är jag som rensar den 99 gånger av 100), men sättet han sa det på gjorde mig skogstokig. det var liksom inte "hördu, du kan väl ta bort håret i duschen efter dig nästa gång" eller "du får ta bort håret i duschen efter dig NU", utan ett "när det är jag som lämnar hår i duschen så brukar jag få höra det efteråt". blev så vansinnigt irriterad på just det ordvalet, för det kändes så konfliktskyggt och passivt aggressivt. plus att 1. det är han, simson med det axellånga håret, som allt som oftast "glömmer" att rensa avloppssilen efter att han har duschat, och 2. det är JAG som rensar det som han "glömt" och det är ingen big deal så, vad tar det, trettio sekunder? och 3. jag har kanske nämnt det två eller tre gånger på de drygt fyra år vi har bott ihop, så det där "brukar få höra" är ju en rätt magstark överdrift. så jag blev sur och han blev sur för att jag blev sur. en klassiker. men det stannade där åtminstone vid det, och sen blev det bra igen istället för att det blev startskottet till ett nytt världskrig. det känns som någon form av milstolpe, för vi är ju ofta riktigt dåliga på att bråka. när vi har det bra, vilket vi ju har för det mesta, så är allting väldigt bra, men när vi bråkar blir det lite onödigt ofta VM i att förstora upp bagateller till helt orimliga proportioner och ingen som vill ge sig eller ens backa ett steg. men den här gången gick det ju i alla fall bra, note to self.
snön var jobbig, för att återgå till vad som varit jobbigt den här vintern. men det var ju ändå bara några veckor jämfört med till exempel förra vintern när det var snöstorm till och med på motherfucking påskafton. men ändå, de där veckorna när blötsnön vräkte ner decimetervis dag efter dag, då var det fan inte roligt. på riktigt, jag tappade sugen. hade inte lust med någonting, allt var bara tråkigt och jobbigt. så när det väl vände (om det vänder igen så vet jag inte riktigt vad jag tar mig till) så blev det en liten välkommen energiboost där i mörkret. skit samma med sol och blå himmel, ge mig bara barmark och några plusgrader så är jag helnöjd.
fredag, ja. idag ska jag jobba länge, sedan åka på styrelsemöte och därefter årsmöte i rasklubben. och imorgon är det upp tidigt och iväg och hålla kurs. sen är det inget annat planerat den här helgen, så jag hoppas på det gamla vanliga med skogspromenad, kamin, soffa, bok, någon film och lite god mat. det är fullständigt tillräckligt i min värld.