jamen här sitter jag och har ont i huvudet och är allmänt rätt vresig. pms och alla hjärtans dag känns ju inte som någon höjdarkombination direkt. är dessutom pissed off för att det har fattats beslut i min frånvaro och över mitt huvud att jag ska göra jobb som redan är gjort "för att reda ut hur det egentligen ligger till" när jag redan GJORT cirka en miljon analyser som pekar åt samma felaktiga resultat och jag vet orsaken och jag har kommit med förslag på lösning som ingen jävel uppenbarligen lyssnat på, utan nädå, nu ska allting göras om EN GÅNG TILL för att komma fram till samma resultat som för ett halvår sen. och sen ska väl någon annan presentera mitt förslag på lösning som sitt eget och då kommer det gissningsvis omedelbart att anammas med ryggdunk och fanfarer. näedå, jag är inte alls bitter.
och det känns som att jag går omkring med ett BERG på mina axlar. chefen är sjuk, produktionsledaren är också sjuk, forskningschefen (som jag samarbetar med i vissa projekt) vabbar. och så plötsligt ska man dra runt på delar av deras lass förutom sitt eget gigantiska och det är deadlines hit och det är deadlines dit och tusen saker som svävar omkring i limbo på grund av att andra människor INTE GÖR SITT JÄVLA JOBB utan tror att man har all tid i världen att sitta och vänta på svar från dom som man behöver för att komma vidare.
nu ska jag ut i en fabrik och peka med hela handen för att styra upp saker och ting. sen ska jag ta mig igenom denna dagen, träffa barn och barnbarn och shoppa (åt dom) och fika (med dom). och ikväll ska jag och mr S äta wokade nudlar och dricka vin och se "på spåret". ska visualisera detta trevliga nu, ta en treo och sen blir det kanske lite bättre.