Inga skuggor syns idag

Januari lämnar oss med en sista spark i nyllet. Inga skuggor syns idag. Det underkylda regnet lägger sig som en tagelskjorta över oss. Säga vad man vill om denna sketna januari, men den ger sig inte utan slåss in i det sista.
Jag har försökt att vända ansiktet mot februari utan en massa förhoppningar. Men det går inte. Jag hoppas, hoppas, hoppas att februari ska bli solens vintermånad. Med många vackra dagar med klarblå himmel. Det får gärna vara kallt om så vill. Men blå himmel. Snälla, ge mig lite blå himmel.
Februari är månaden då ljuset återvänder. Livet börjar sakta bli uthärdligt igen. Och får februari vara vacker så är det en riktigt bra månad. Jag ser framför mig en söndagsfika i mitt inglasade rum. Visst, det är tofflor och fleese, men termometern visar många plus när solen gassar mot glaset. Det är min dröm och förhoppning. Får jag en sån fika under februari så är det bra.

Jag fortsätter att tappa vikt. Och jag inser nu vilken ångestbrunn min garderob har varit. Jag har en stor fin walk-in-closet på övervåningen. Den är inredd för att jag och Sambon ska våra kläder där. Men Sambon har aldrig kommit till skott. Hans kläder ligger kvar i garderoben i arbetsrummet där vi började. Så jag har kunnat sprida ut mig ordentligt. Sen jag blev gravid med Tusse har jag kanske varit inne i garderoben någon gång i veckan. Inte mer. För bortsett från att jag har en vattenkanna där inne som jag använder till blommorna så har det inte funnits mycket som jag kunnat använda.
Och sen mammakläderna lades åt sidan erbjöds en garderob full av kläder jag inte kan ha. Alla användbara kläder har funnits i tvättkorgen, på torkställningen, i torktumlaren eller på gästsängen där vi har rentvättade kläder. Mitt klädutbud har varit så begränsat att de aldrig kom längre innan de blev använda.

I min fina, men röriga, walk-in-closet har bara ångest bott. En röra med tyg som inte längre passar. Byxor, tröjor, jackor. Allt som inte längre går att ha. Så jag har undvikit. Inte brytt mig om att ens plocka upp kläder som fallit ner på golvet. Det ligger några kassar som inte ens packats upp sen vi flyttade in. Inte heller har jag rensat. Finns massor som ska bort. Men inte ens det har jag klarat. Rädd att helt tappa kontrollen och bara fösa ihop allt till en enda stor brasa och tända på.
Nu är jag -7kg i år. Lägger vi till de 5kg jag tappade förra året så är jag -12kg sen Tusse föddes. Och nu, tillslut börjar det finnas saker i den där ångestpoolen som passar igen. Jag har börjat gå in där varje morgon i jakt på kläder. Och när våren börjar närma sig ska jag dra upp ärmarna och rensa i ordning i mitt lilla krypin. Jag och min garderob ska få ett rosigt förhållande. Jag ska fixa och pyssla tills det där utrymmet blir en riktigt trevlig plats att vara på.
Det här är året det händer.

Januari ta dig i brasan. Du är snart ett minne blott. Om ens det.