i morse när jag tittade ut hade det kommit ytterligare en halv decimeter snö och jag kunde inte riktigt föreställa mig något sämre sätt att inleda veckan på (eller jo, det kan jag förstås, det finns ju miljoner och åter miljoner saker som är sämre, men just nu KÄNDES DET INTE SÅ, okej?). jag hade inte lust med någonting. ville inte jobba, ville inte komma hem för vad är det för mening med att komma hem när man ändå bara måste skotta snö och betala räkningar och sen ska man iväg igen för att träna och det hade jag inte heller någon lust med. och hela golvet i hallen var full av sågspån och bös från när vi bar in ved igår och ingen har dammsugit upp det och det såg för jävligt ut fastän vi städade häromdagen. mr S hade dragit fram matberedaren för att riva ost och bara ställt den på diskbänken ihop med en tallrik och lite bestick FASTÄN DISKMASKINEN VAR URPLOCKAD (av mig, givetvis). ja ni vet. en sån dag helt enkelt.
häromdagen skänkte jag bort mitt ena underställ, som är för stort för mig, eller snarare för långt, jag kan liksom dra byxorna ända upp till axlarna, till mr S, för han hade inget och "jag har ju ett till", för det hade jag skymtat när jag röjde i vinterklädsbyrån för ett tag sen. grejen var bara att det andra understället, som alltså har legat oanvänt i byrålådan i en massa år, var i någon slags barnstorlek, det kanske till och med har varit någon missriktad julklapp till något av barnen någon gång, jag vet faktiskt inte riktigt var det kommer ifrån. nu stod valet mellan underställ i storlek 158 cl och inget underställ alls (alternativt: ta tillbaks det jättestora understället från mr S, men det kändes rätt oschysst), och då valde jag det förstnämnda. ångrade mig dock bittert när jag satte mig i bilen och det då blev en glipa i korsryggen där kall luft genast hittade vägen in trots att jag hade flera lager kläder ovanpå. hatar glipor, så det första jag gjorde när jag kom till jobbet var att slita av mig dvärgunderstället, då går jag faktiskt hellre omkring och småfryser lite. note to self: fixa nytt underställ i LAGOM STORLEK (det jättestora har jag fått i julklapp av min mamma, say no more, och det pyttelilla vet jag som sagt inte var det kommer ifrån).
dessutom har jag fått rejäla skoskav av mina vinterkängor efter gårdagens promenad (14 km), är helt skinnflådd på utsidan av lilltårna (där inga compeedplåster fäster) och har även fått till ett par härliga hudlösa partier där kängskaften slutar. utöver detta har jag fått en liten låsning på höger sida i korsryggen som gör att det sticker som en kniv i vissa rörelser, annars känns det inget. det kanske är voodoo, jag skulle inte bli förvånad.
allt detta har jag manifesterat i ett kraftigt hat mot vintern i allmänhet och snön i synnerhet. jag skojar inte om jag säger att jag kollar väderprognosen tio gånger om dagen för att se om det inte är någon liten plusgrad i antågande. men nä, det är bara mer snö och mer kyla så långt ögat kan nå. och så känner jag mig både trött OCH rastlös på samma gång och inbillar mig att det beror på att jag inte fått tillräckligt med EGENTID i helgen. mr S' kompis åkte hem sent igår eftermiddag och sen var det bara några futtiga små timmar kvar av helgen. fast det var mysigt ändå, med brasa i kaminen och god mat och tekoppar och tidningar med korsord på bordet. jag ville väl bara ha mer av det helt enkelt.
nä, vad deppigt. får försöka fokusera på något kul. så här: det ska väl inte direkt bli kul att betala räkningar, men det är skönt när det är gjort. det ska bli kul att träna, jodå det ska det visst. det finns nybakat bröd hemma, det är gott. det tar inte många minuter att dammsuga rent golvet i hallen, sen blir jag nog lite gladare. det är sista veckan i jäveljanuari. snart blir det väl ändå ljusare, varmare, mänskligare? ja, vi säger väl det.
---
jamen alltså. hela förmiddagen gick jag och peppade mig själv i tanken och till slut kände jag mig rätt så på hugget ändå. gjorde upp en plan, jag är mycket för det. hem, släppa ut hundar i trädgården, skotta snö, gå hundpromenad, betala räkningar, äta, slöa en stund, åka och träna, sen hem och sova. jomen, den här dagen ska väl också funka tänkte jag. tills jag tittade ut och möttes av typ snöstorm. och även om det nu inte är jättelångt att köra till nya träningsstället så är det en liten väg och förra veckan när jag körde där var det också typ snöstorm, och det var förenat med dödsångest. och det är det väl inte riktigt värt, känner jag. samtidigt: FAN OCKSÅ. kollar min väderapp och det ska fan i mig snöa VARENDA DAG den här veckan och jag får lite panik vid tanken. inte kan jag springa (jo, jag vet att det finns broddar, men jag vågar fan inte ändå) och jag vill faktiskt inte heller riskera livet bara för jag ska få åka och träna.
så ja, det är väl bara att rätta in sig i ledet och gilla läget. det kommer ju fler veckor och det ska väl inte snöa jämt ändå får man väl hoppas. den nya planen ser i alla fall ut så här: hem och släppa ut hundar i trädgården, skotta snö, gå hundpromenad, betala räkningar och sedan träna någonting hemma. typ pilates, jag har ju en dvd med en fullkomligt vidrig plastig amerikansk kvinna med en fullkomligt vidrig svensk dubbning, men övningarna är ju okej. eller så kanske jag ska leta rätt på någon tabata-video på youtube. nu hatar jag visserligen att träna hemma, men något sånt får det ändå bli när vädret är som det är. inte på min sida med andra ord. ge mig barmark, NU. tack.