nä men alltså det här med pms, kan vi inte bara ta och SKIPPA det en gång för alla, what's the jävla point liksom? känner mig helt gravid, vilket jag alltså inte är, men trött som ett as och med bröst som knappt går att peta på utan att det känns som att de ska sprängas i atomer. detta i kombination med lågkaloridag är ju INGEN HIT om man säger även om det senare är självvalt. just nu skulle jag nästan kunna döda för att få stoppa i mig något fett och sött, INTE EN KOPP TE. men man har väl karaktär, så jag ignorerar att det finns 200 gram lindt sea salt & almond i en låda en halvmeter ifrån mig. ignorerade även den av julgodiset överblivna jättekartongen med belgiska sjöfrukter som står i korridoren på jobbet. i normala fall är det inga problem. för ett tag sen diskuterade vi viktväktarna på jobbet och några menade på att det nästan var "ett måste" att ens partner var med på det tåget, för det "gick ju inte att en satt och räknade points medan den andre vräkte i sig chips och kakor". fast så har vi det i princip och det är inga som helst problem. och det bekommer mig inte ett dugg att mr S tar ett par kanelbullar till eftermiddagsfikat medan jag sitter med ett äpple (fast det vågade jag inte säga på jobbet för är det nåt som verkar provocera folk så är det att antyda att man eventuellt har en smula bättre karaktär än genomsnittet). och egentligen var det inte jobbigt idag heller, suget fanns ju redan där och hans kakfat gjorde varken till eller från, det är mest bara så o-tro-ligt synd om mig i största allmänhet. huvudvärk har jag också, sån där retfull spänningshuvudvärk som inga piller biter på.
och detta väder. fan vad pisstrött jag är på den JÄVLA snön och kylan. det är inte mer än strax under nollan egentligen, men vinden gör ju att det känns som minst tjugo grader kallt. och blåsten gör att det var som helst kan dyka upp meterhöga drivor av packad snö vilket gör att tillgången på skog och mark blir ganska begränsad. annars finns det väl inget som är så förgörande för dåligt humör som en rejäl skogspromenad, men nu får man tassa omkring på plogade trottoarer som en vingklippt höna.
och så retar jag ihjäl mig på den här reklamen från ving eller vad det nu är, något resebolag i alla fall, med en kärring som tar sitt barnbarn och hoppar i poolen och bara "det är väl inte så noga med allting" och "en liten kallsup har väl ingen dött av" och gud så tokroligt då. nä, men SPOLA FRAM den där filmen en halv minut eller så, till en förtvivlat tjutande unge som någon annan får ta hand om och försöka trösta. hatar (inte alla, men en hel del) individer i föräldragenerationen som liksom verkar tro att de får bete sig exakt hur som helst, antar att det är för att det är exakt en sån grej som min mamma skulle kunna göra och sedan bara lämna åt någon annan (dvs MIG) att sopa ihop kaoset som blir efteråt. min svägerska berättade en gång att hon gått i terapi för att få en bättre relation till sina föräldrar, och ibland tänker jag att det skulle jag nog fan jag också behöva, men sen tänker jag att ingen terapeut nog har träffat min mamma och kan hitta lösningar på hur man hanterar en självupptagen jättebebis från 40-talet och för den delen är jag inte säker på att jag vill ha en bättre relation, snarare så lite relation som möjligt. och så blir jag plötsligt ASPROVOCERAD över att se en liten påse hemgjort knäckebröd som står kvar sen min mamma tog med den hit i julas. det är fänkål och anis i det och alla som känner mig vet att jag inte gillar fänkål och anis, och någon som varit ens mamma i 45 år borde definitivt veta att man inte gillar fänkål och anis och om inte annat så borde denna person FÖRSTÅ när man gång på gång SÄGER att man inte gillar fänkål och anis och sluta upp att baka en massa bröd med fänkål och anis och ta med sig hit och förvänta sig att jag ska bli glad för. min mamma ÄTER inte ens bröd själv, ändå envisas hon med att baka och släpa hit sitt jävla fänkål-och-aniskryddade bröd som räcker till ett helt kompani varenda gång de kommer. seriöst. jag tycker absolut att det är trevligt att ta med sig hembakt bröd som någon slags istället-för-blommor-present när man är bortbjuden, men alltså, ja. det här med fänkål och anis kommer att bli min DÖD. dessutom bakar jag ju allt vårt bröd, så jag tillhör kanske inte riktigt dom som tycker att "oj vad lyxigt och extra gott med hembakt" som det blir när man bara äter köpebröd. och speciellt inte när det är fullspäckat med fucking fänkål och anis.
nä, nu får det väl vara slut på gnället från den otacksamma i-landsproblematikern. to be continued är jag väl dock rädd för.