Älskade, jävla hora #42

Dagarna gick och det närmade sig min födelsedag. Jag hade bjudit ner mina föräldrar och min syster med familj. Vi skulle bjuda på eftermiddagskaffe med tårta och sju sorters kakor. Han hade sin dotter den där helgen så hon skulle förstås också vara med.

Vi var lite stressade sådär timmarna innan de skulle komma. Det skulle städas och fixas i ordning. Dottern skulle få lunch och tårtan skulle garneras. Stämningen var spänd. Dels av stressen och dels av förväntan. Vi trampade irriterat runt i köket medan dottern satt och ritade vid köksbordet. Hon gjorde det ofta. Hon älskade att rita. Och skriva. Trots sina blott fyra år var hon fena på hela alfabetet och var som en svamp som ville lära sig mer.

Jag vet inte vad som utlöste vårt gräl. Det var högst sannolikt någon helt oansenlig detalj. Som att jag la en kladdig slev på diskbänken. Eller kanske satte fingeravtryck på den rostfria kylen när jag inte använde handtaget för att öppna och stänga. Jag vet faktiskt inte. Men jag vet att jag fräste till ordentligt. Och jag minns att han blev sådär svart i ögonen som bara han kan bli innan han med bestämd röst förklarade att han inte tolererade att jag ifrågasatte honom inför hans dotter. Irritationsnivån i mitt bröst hade för länge sedan nått max och hans arroganta översitteri fick mig att blixtra till och jag klämde ur mig något barnsligt i stil med att jag skiter väl i hans dotter. Det var förstås som att kasta bensin på elden. Han knuffade mig bakåt så att jag åkte in i diskbänken innan han beordrade mig att gå in i sovrummet. Han kommenderade mig att gå in i sovrummet som om jag vore ett litet olydigt barn som skulle skämmas på rummet. Jag tittade frågande på honom och undrade om han verkligen menade allvar. Och det gjorde han. När han insåg att jag inte tänkte lyda hans uppmaning grabbande han tag i mig och puttade ut mig på golvet i riktning mot hallen innan han återigen med högröst uppmanade mig att gå till sovrummet och skämmas. När jag återigen vägrade tog han på nytt tag i mig och knuffade mig genom hela lägenheten till sovrummet där han välte ner mig på sängen för att stänga dörren om mig med en smäll. Ilsken som ett bi flög jag upp igen och kastade upp dörren för att återvända till köket där dottern satt. På vägen dit mötte jag honom halvt påklädd och uppenbart på väg att lämna lägenheten. Det var drygt en halvtimma tills våra gäster skulle komma och jag som trott att stressnivån nått de högsta höjderna insåg att det fanns lite mer att ge.Han drog halsduken om sig och klev ut i hissen. Tankarna rusade genom huvudet och paniken över att han skulle gå och kanske inte ens vara hemma när de kom tog helt över. Hur skulle jag förklara en sådan situation? Vad skulle jag säga? Jag skulle skämmas ihjäl.

Jag vädjade till honom att inte gå. Att lugna ner sig. Att komma tillbaka. Men han lät sig inte bevekas. De svarta ögonen var fortfarande mörkare än natten. Jag närmade mig honom varpå han sträckte ut en handen och tog ett strypgrepp runt min hals innan han förklarade att jag skulle ge blanka fan i vart han tog vägen och sedan stängdes hissdörren och han försvann neråt. Jag såg mig förtvivlat omkring och tårarna sprutade bokstavligen vid det här laget. Dottern, som sett alltihop, satt tyst vid köksbordet. Hon ritade inte längre. Hon tittade bara.

Jag samlade ihop mig och försökte fundera ut vad jag skulle ta mig till. Jag insåg att han inte skulle komma tillbaka på en stund. Och även om han gjorde det var det inte rimligt att ha något födelsedagsfirande. Även om vi båda var duktiga skådespelare så skulle det inte hålla denna gången. Jag lyfte skamset telefonen och ringde min syster. Hon hörde direkt på min röst att något var fel. Jag förklarade att de inte kunde komma. Men att jag inte kunde säga varför. De var redan halvvägs men hon förstod allvaret i situationen och vi bestämde oss för att höras senare. Hon lovade att kontakta mamma och pappa och meddela dem att det inte blev något kalas. Skam. Skuld. Och en smärta som inte går att beskriva spred sig i mitt bröst innan jag insåg att jag var tvungen att hålla ihop. För dotterns skull. Hon hade redan bevittnat alldeles för mycket. Det hade gått alldeles jävla snett. Det var en sak som var säker.