Magkänslan eller herr Drama Queen

Han med komplimangerna. Han visade god potential och jag var försiktigt positiv till vår dejt igår. Eller jag ska kanske säga att det var hjärnan som stod för den åsikten. För egentligen fick jag både en och två varningar från maggropen. Det var något i det han sa. Det var något i hans sätt att ge mig komplimanger. Men jag bestämde mig ändå för att vi skulle ses. Det är ju först då man får svart på vitt ifall hjärnan eller maggropen har rätt. Liksom. Eller. Egentligen visste jag ju på förhand. Men det är som att hjärnan måste få uppleva för att maggropen ska få kunna driva igenom sina beslut.

Han kom hit. Vi satt i soffan. Han såg trevlig ut. Fina ögon och charmigt leende. Lite större mage kanske än vad jag hade föreställt mig. Mest för att han gett intrycket av att vara en vältränad kille. Och så jeansen som var lite för pösiga för att sitta snyggt. Världsliga saker. Saker jag bestämde mig för att ha överseende med på en gång.

Vi pratade. Jag ville veta mer om honom och han skruvade på sig och tyckte uppenbart att det var obekvämt. Han vände tillbaka till mig och undrade om jag inte kunde ställa frågor istället. Vad var det jag ville veta? Så jag frågade och han svarade. Och han frågade och jag svarade. Sådär som det liksom är på en första dejt när man inte alls känner varandra. Vi vandrade igenom en del stora ämnen och en del små. Några svårare och några lättare. Jag märkte att han blev obekväm ett par gånger. Han ville inte prata om sina tidigare tre äktenskap. Han var inte särskilt glad för att prata om sin historik. Han gav svävande svar som inte sa något alls varpå jag frågade igen. Frågor av genuin nyfikenhet eftersom det här var första steget på vår eventuella gemensamma resa. Jag ville veta vem mannen i min soffa var. Vem fanns där bakom kavajen, skjortan och den stramt bakåtkammade frisyren.

Ett, tu, tre hoppar han upp från soffan och konstaterar att han ska hem. Han trivs inte alls i mitt sällskap och han vill inte ha mer med mig att göra. Han snörar på sig skorna i en hast och försvinner ut genom dörren utan att egentligen säga hejdå. Alltihop går så fort att jag knappt hinner förstå vad som händer. Min haka trillade sannolikt hela vägen ner i golvet och jag är fortfarande som ett levande frågetecken.

Efteråt fick jag ett SMS där jag uppmanades att radera hans telefonnummer.

Mr Drama Queen.

Jag har raderat min profil nu. Jag pallar inte mer nätdejting. Single for life. Det är mitt nya mantra.